Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde Kapitlet: Rådjursfot är åter sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE KAPITLET.
Rådjursfot är åter sig själf.
< adj urs fot stod en stund och. betraktade de ringar, som
— — bildades på vattnet öfver den retsamma bössans graf;
därpå tog han af sig kruthornet ocli kulpungen och kastade
dem efter vapnet. Sedan han sålunda befriat sig från allt,
som sammanhängde med det föraktade eldvapnet, begaf ban
sig skyndsamt på väg västerut.
Den unge shavanen smög sig allt djupare in i skogen
för att undvika sina fiender, hvilka, såsom han väl visste,
sökte efter honom, medan hufvudstyrkan följde flodbåten.
Då han kunde anse sig säker för all fara från det hållet,
fortsatte han sin färd med ännu större hastighet. Sedan ban
sålunda gått en hel timme utan uppehåll, begaf ban sig
ned till stranden för att se efter, hvar han befann sig. En
hastig blick på de båda stränderna var tillräcklig. Han såg
flodbåten något längre uppåt floden, där den långsamt dref
med strömmen, och han förstod då, att han gått förbi
sha-vanernas och wyandoternas bela här. !
Sedan han gått ytterligare några steg, kom ban fram
till ett stort ihåligt träd. Han stack in sin arm i öppningen
och drog fram sin långa båge. Han undersökte den
noggrant och såg, att den icke blifvit rubbad under hans
frånvaro. Den var lika pålitlig och träffsäker som någonsin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
