Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Kapitlet: Huru det gick till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
stam hyste mot honom, sköt han i samma ögonblick, som
han fick sikte på honom.
Med hvilken annan person som helst, icke ens
Tecumseh undantagen, skulle den unge shavanen hafva handlat på
annat sätt, än han nu gjorde, men ban hyste inga
betänkligheter för att befria gränsen från ett af dess värsta
plågoris. Han steg fram från sitt skydd bakom trädet och tog
hastigt sikte på Girty, som rusade emot honom.
Då denne såg faran, svängde han om, böjde ned
hufvudet och sprang med förtviflad hastighet. Eådjursfot,
som hade säkert sikte, vidrörde trycket. Ett egendomligt
blåsande och hväsande ljud liksom af en trasig kinesisk
svärmare följde, och krutladdningen blossade ut genom
fäng-hålet, men skottet låg kvar i pipan.
Öfverlöparen fortfor att springa af alla krafter och
undrade förmodligen, huru många andedrag det ännu vore
honom förunnadt att taga, innan ban genomborrades af
kulan; men ban kom naturligtvis undan oskadd.
Eådjursfot sänkte sitt vapen och betraktade det med
obeskrifligt förakt. Han visste, hvad det spelat honom för
ett spratt, och med ett utrop af otålighet banade han sig
väg mellan träden ned mot stranden. Där grep han bössan
vid mynningen, svängde den åtskilliga gånger öfver
hufvudet och slungade den långt ut i vattnet, där den alltsedan
dess hvilat.
Ellis, Bakhållet vid Ohio.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
