Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4713
Norge.
4714
derna förenade under samma regent, och
Kalmarunionen 1397 sökte göra unionen
permanent. Inom unionen med Danmark
åtnjöt N. en tillbaka skjuten ställning.
Under perioden 1537—1660 var det så gott
som ett danskt lydrike. Danmark intog en
alltmer dominerande ställning också inom
kulturlivet. En viss blomstring av
näringslivet ägde rum under denna tid, särskilt
inom bergverksdrift och handel, delvis till
följd av de danska konungarnas
befrämjande åtgärder. Med det danska enväldets
införande (1660) sidoställdes N. med
Danmark inom unionen och fick en
gynnsammare ställning. Administrationen ordnades,
och de danska länsherrarnas makt bröts.
Flera av envåldskonungarna voro goda
re-genter och sökte både ekonomiskt och
politiskt befrämja landets utveckling. Den
lyckliga utvecklingen avstannade
emellertid under de sista danska konungarna.
Genom freden i Kiel 1814 avträdde Danmark
N. till Sverige. S. å. den 17 maj förklarade
emellertid en riksförsamling i Eidsvold N.
för ett självständigt rike och valde till
konung den danske tronföljaren Kristian
Fredrik. Efter stormakternas
påtryckningar och de svenska härarnas inryckning i
Norge s. å. godkände emellertid stortinget
unionen och valde Karl XIII till konung.
Unionen med Sverige (1814—1905) har N.
känt som ett band på sin självständighet,
och redan under Karl XIV Johan tog sig
detta ganska starka uttryck. Särskilt
sårande för den norska
självständighets-känslan voro konungens vetorätt i vissa
frågor samt hans rätt att utnämna svensk
ståthållare i N. Ståthållarämbetet
besattes efter 1829 icke mera med någon svensk
man och upphävdes alldeles av Oskar II.
Ett annat tvisteämne har varit frågan om
N:s utrikesrepresentation, och det var
denna fråga (tvisten om konsulatväsendet),
som ledde till unionens slutliga upplösning
(26 okt. 1905). Efter
självständighetsför-klaringens godkännande valde
norrmännen den danske prinsen Karl till konung
under namn av Haakon VII. De närmaste
åren efter unionupplösningen rörde sig
N:s inrikespolitik främst kring de s. k.
koncessionslagarna, som avsågo att skydda
landet från att domineras av utländskt
kapital, och som genomdrevos av G.
Knudsens vänster regering 1908, samt
landsmålsstriden, som 1912 vållade
ministären K o n o w s fall. Under världskriget
iakttog N. neutralitet men led svårt av det
tyska u-båtskriget, och
krigstidsinflatio-nen efterträddes av svåra krascher. N.
inträdde 1920 i Nationernas förbund och
erhöll samma år genom en flermaktstraktat
suveräniteten över ögruppen Spetsbergen,
som senare införlivades med N. under
namnet Svalbard. Det under kriget
införda provisoriska spritförbudet gav
upphov till en häftig politisk strid i
förbuds-frågan. En folkomröstning 1919 gav stor
majoritet för förbudet, vilket emellertid
medförde handelspolitiska komplikationer.
Starkvinsförbudet upphävdes 1923, och
spritförbudet slopades efter långa strider
och flera regeringskriser 1927, sedan en
ny folkomröstning föregående år givit ett
starkt utslag mot detsamma. De
ekonomiska kriserna efter kriget medförde stark
oro på arbetsmarknaden, och det norska
arbetarpartiet, som antagit ett
synnerligen radikalt program, gjorde
landvinningar och blev småningom stortingets största
parti. 1928 bildade partiet regering under
C. Hornsruds ledning, men ministärens
extrema programförklaring gjorde, att den
snart störtades. Mo w i n cke 1 bildade
därpå en vänsterregering, som trots sin
svaga parlamentariska grundval lyckades
hålla sig kvar vid makten till 1931, då den
störtades och efterträddes av en ministär
ur bondeförbundet under ledning av P.
K o 1 s t a d. Grönlandsfrågan, som på
grund av de norska fiskeintressena i
Ishavet givit upphov till slitningar mellan
Norge och Danmark, ordnades
provisoriskt genom ett avtal 1924. En norsk
ocku-pationsaktion på Grönlands östkust 1931
gav emellertid konflikten nytt liv, och
efter en livlig pressfejd och notväxling
hän-sköts saken 1932 till Haagdomstolen (se
Grönland!). Utvecklingen i N. har
sedan dess gått lugnt, och förhållandet
till Sverige har blivit mycket gott. De
båda länderna ha sökt närma sig varandra
genom gemensamhet i lagstiftning på vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
