Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3193
J uel—J ugoslavien.
3194
Motivet har ofta behandlats i litteraturen
och målarkonsten. 2. J., f. 1876, d. 1930.
Kejsarinna av Abessinien 1916—30.
Juel, Hans Oskar, f. 1863, d. 1931.
Botanist, professor i Uppsala 1902—28,
prorektor där 1926—28. H. ägnade sig
särsk. åt svamparnas utvecklingshistoria
och systematik samt fanerogamernas
embryologi. Led. av Vet. ak.
Juel [jul]. Dansk adlig ätt sedan
1400-talet. 1. N i e 1 s J., f. 1629, d. 1697.
Amiral och befälhavare i krigen mot Sverige
1657—58 och 1675—79. 2. Jens J., f. 1631,
d. 1700. Den förres broder, diplomat och
sändebud i Stockholm. 3. J en s J., f. 1745,
d. 1802. Målare och professor vid
Konstakademien i Köpenhamn, en av sin tids
berömdaste porträttmålare. Led. av
Konst-ak. 4. Axel N i e 1 s Christian J., f.
1883. Förf., lyriker.
J. U. F. Förk. för
Jordbrukarungdomens förbund.
Jugement [sjysjma’n] (fransk.). Bet.
omdöme, urskillning.
Ju’gend-stil. En konststil inom
arkitektur, rumskonst och konsthantverk, som
fått sitt namn efter den tyska tidskr.
Jugend (bet. ungdom) och som utbildades
i slutet av 1890-talet. Den utmärkes av ett
övermått av böljande linjer, vilket gör att
den nu vanl. anses smaklös.
Ju’glans. Ett släkte högväxta träd (fam.
Juglanda’cece). Den viktigaste arten är
Valnötsträdet (J. re’gia), som växer
vilt i Grekland, Transkaukasien och
Himalaya och odlas i s. och mell. Europa, i
Sverige upp till Vättern. Frukterna mogna
dock sällan här. Bladen äro enkelt
par-bladiga med större småblad mot spetsen.
Frukten är en stenfrukt med ett grönt,
saftigt ytterhölje. Flera amerikanska
Jw^Zans-arter odlas även, och deras trä
(särsk. av J. ni’gra) användes till fanér.
Ju’go-Osse’tien. Se S y d-0 s s e t i e n!
Jugoslavien (serb. Jugoslavija av slav.
jugo = söder). Konungarike i s. ö.
Europa, med 249 000 kvkm något mindre än
Norrland, bildat efter världskriget genom
förening med Serbien av de förut till
Öster
rike-Ungern hörande Bosnien,
Hercego-vina, Krain samt delar av Kärnten och
Steiermark, vidare Kroatien, Slavonien,
Dalmatien och delar av Banatet ävensom
Montenegro.
Kust. Mot Adriatiska havet har J. en
bergig, omkr. 1 500 km lång Rivierakust
med stor skärgård och utmärkta hamnar.
I övrigt når J. ej fram till ngt hav.
Allm. geografisk och
geologisk byggnad. V. J. uppfylles till
större delen av Alpernas fortsättning mot
s. ö., de Dinariska Alperna, en av kalk och
andra yngre bergarter uppbyggd tertiär
veckbergskedja. Även i övrigt är J. s. om
linjen Save—Donau ett bergland. J:s högsta
berg äro Durmitor i Montenegro (2 528 m.
ö. h.) och Ljuboten i s. Serbien (2 510 m.
ö. h.). För kalktrakterna är
karstlandska-pet typiskt; det karakteriseras genom den
roll, som det underjordiska vattnet och de
underjordiska floderna spela. Det är
uppfyllt av mer el. mindre djupa hålor,
doli-ner. Här och där finnas sänkningsfält,
pol-jer, med jämn botten, där växtlighet och
liv utvecklas. Landet har genom dessa
sänkningsfält och tvärgående bergsryggar
i hög grad söndersplittrats och blivit
svårtillgängligt. Så mycket större roll spela
flodernas dalar för samfärdseln (Morava,
Vardar, Drina, Narenta). I n. bevattnas J.
av Donau samt dess stora bifloder Drava,
Save och Theiss, omkring vilka slättland
mångenstädes finnas. I sänkningsfälten
ligga stundom sjöar.
Klimatet är i det inre kontinentalt
med stränga, snörika vintrar och varma
somrar. Belgrads vintertemperatur är ung.
densamma som i Västervik
(medeltemperatur i jan. —1,5°), men
sommartemperaturen är högre än i vårt land (juli =
21,5°). Kusten vid Adriatiska havet har
Medelhavsklimat, de högre belägna
bergstrakterna alpklimat. Nederbörden är
ganska riklig, blott längst i n. under 750 mm,
och på fjällens sluttning mot Adriatiska
havet mycket riklig, delvis över 4 000 mm.
Den faller i allm. alla månader av året.
Typisk för det n. dalmatiska kustområdet
är en kall n. ö. vind (bora).
Växt- och djurvärld. På den ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
