Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eski-Schehir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1843
Espana—Esquirol.
1844
k e r, de gamla grek, filosofernas mera
förtrogna och i deras läror invigda lärjungar.
Jfr Exoterisk!
Espana [espa’nja] (sp.). Bet. Spanien.
Esparse’tt {Ono’brychis sati’va). Till
fam. Legumino’soe (ärtväxterna) hörande
foderväxt, som härstammar från s.
Europa och även förekommer förvildad i
Sverige.
Espa’rtogräs. Gräsarter i v. Nord-Afrika,
s. Italien och Spanien {Sti’pa tenaci’ssima,
Lyge’um spa’rtum, Ampelode’sma te’nax).
Bladen, särskilt av den förstnämnda,
användas till flätverk och papper
sframställning. Utom esparto (sp.) kallas e. även
sparto (it.), alf-alfa, halfa el. alfa (arab.).
Espera’nto. Ett konstgjort världsspråk,
vars skapare är den polske läkaren L u d v.
Za m e n h o f, som offentliggjorde detsamma
1887 under författarenamnet »Doktoro
Esperanto» (= doktorn som hoppas).
Za-inenhof byggde därvid på omkr. 1000
grundord, huvudsaki. valda ur de västeuropeiska
språkens ordförråd (särskilt bland sådana
ord som förekomma i flera av dessa), och
ombildade dem i riktning mot större
korthet och fonetisk enkelhet; ur dessa bildas
nya ord enligt bestämda ordbildningsregler,
t. ex. a’rbo — träd, arba’ro = skog, arbarejo
[-e’sjå] = skogsområde, arbarejestro
[-esje’-] = forstmästare. För böjning
räckte ett fåtal fasta ändelser. E. vann hastigt
spridning och utträngde det tidigare
mycket uppmärksammade v o 1 a p ii k.
Za-menhof själv och åtskilliga andra
esperan-tister yrkade sedermera på grundval av
vunna erfarenheter på förbättringar i
språket. Dessa strävanden ha lett till ett
antal dotterspråk (i do, esperantido,
reformido m. fl.), men majoriteten av
esperantisterna beslöto vid omröstning på
en kongress i Boulogne-sur-Mer 1905 att
fasthålla vid e., sådant det utformats i
Zamenhofs tre första skrifter. E. är för
närvarande mycket spritt, särskilt i
Ryssland och Asien. Det internationella
esperantoförbundet U E A (Universala
Espe-ranto-Asocio) har internationellt bokförlag
och ombud i de flesta länder. I Sverige
fin
nas två esperantoförbund, Svenska
e.-för-bundet och Svenska arbetare-e.-förbundet,
vilka utge tidningarna Svenska
e.-tidnin-gen och Svenska arbetaresperantisten.
Litt: C. Ohlsson: Lärobok i e. (1925).
Espi’na de Se’rna, C o n c h a, f. 1877.
Uppskattad sp. romanförfattarinna, som
med fin psykologi tecknat sp. kvinnotyper
och även med bred realism och starkt
socialt patos skildrat sp. samhällsliv. I sv.
övers, föreligger De dödas metall (1925).
Espi rito Sa’nto (sp.). Bet. Den helige
ande. Stat i s. ö. Brasilien, med en yta av
45 000 kvkm, ung. så stor som
Västerbotten. 661 000 inv. (1929). Huvudstad:
Victoria.
Espi’ritu Sa’nto (port.). Bet. Den helige
ande. Den största ön bl. Nya Hebriderna,
ung. så stor som Halland. Omkr. 15 000
inv.
Esplå, Oscar, f. 1886. Sp. tonsättare,
en bl. de nu ledande, vilken skrivit
orkesterverk, kammarmusik, en opera samt
körverk m. m.
Esplana’d (fransk, esplanade = öppen
plats). En bred gata med planteringar
el-en parkliknande promenadplats.
Espressi’vo (it.). Bet. uttrycksfullt.
Musikalisk föredragsbeteckning.
Espri’ (fransk, esprit av lat. spi’ritus =
ande, liv). Bet. kvick och snillrik
uppfattning, kvickhet, slagfärdighet, skarpsinne.
Esq. Förk. för e s q u i r e.
Esquili’nus el. esquilinska
kullen. En av Roms sju kullar. Jfr Rom!
Esquire [eskoa’jo] (eng. av lat. scu’tum
= sköld). Bet. urspr. sköldbärare. Numera
i England och U. S. A. en titel (motsv. sv.
herr), som brukas på brevutanskrift till
varje bildad person och sättes efter namnet
(förk. Esq.), varvid Mr. (Mister) framför
namnet bortfaller.
Esquirol [äskirå’ll], Jean Étienne
Dominique, f. 1772, d. 1840. Fransk
läkare, ledare för olika sinnessjukhus i
Paris, en av den vetenskapliga
psykiatriens grundläggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
