Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alperna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Alperna.
195
JUNGFRAU.
Fotografi.
detta, stå de över pari, underskrides
det, stå de under pari.
Alperna. Europas största bergskedja, i
en båge sträckande sig fr. Genuabukten i
v. till staden Wien i ö. och belägen i
länderna Frankrike, Schweiz, Tyskland,
Italien, Österrike och Jugoslavien. A:s hela
längd från Genua till Wien är omkr. 1 200
km (= avståndet Ystad—Haparanda),
deras största bredd (fr. Verona i n. Italien
till Kempten i Bayern) är omkr. 250 km
och deras minsta (över Mont Blanc) 150
km. Ytinnehållet utgör omkr. 180 000
kvkm. A. äro en jämförelsevis ung
veckbergskedja, bildad i tertiär tid.
Ursprungligen täckte havet A:s nuvarande område,
varvid lagrade bergarter bildades. Då
dessa trakter i början av tertiärtiden under
inverkan av ett fr. sidorna verkande tryck
fr. s. till n. upptornades i ofantliga veck,
uppstodo förskjutningar och
överstjälp-ningar av sådana veck, varvid geologiskt
äldre delar på sina ställen kommo att täcka
yngre bildningar. På grundvalen av dessa
tertiära förändringar i jordskorpan kan
man i nordl.-sydl. riktning indela A. i
följande tre huvudområden. 1. N o r r a
Kalkal p e r n a, bestående av till största delen
lagrade bergarter, i synnerhet kalksten,
utgöra två områden, ett västligt fr.
Medel
havskusten i s. till Genève-sjön i n.
(Provence-, Dröme-, Jura- och Chablais-A,) samt
ett nordligt fr. Boden-sjön till Wien
(Al-gau-, Nord-Tyrolska, Salzburg- och de
Österrikiska A.). 2. Centralområdet,
bestående av granit och kristalliniska
skiffrar, utgör en mellanzon fr.
Medelhavskusten i s. till floden Raabs källor i ö. 3. S ö
d-ra Kalkalperna, av ungefär samma
byggnad som de norra, utgöra en ytterzon
i s. ö. fr. Lago Maggiore i v. till floderna
Dravas och Savas övre lopp i ö.
(Lombar-diska, Vicentinska, Venezianska,
Syd-Ty-rolska A., Karawankerna och Juliska A.).
Under senare geologiska tidrymder har
A:s byggnad ytterligare förändrats under
de yttre krafternas förstörande inverkan,
varvid särsk. den kvartära nedisningen
varit verksam. Därigenom har det nuv.
dalsystemet utbildats. Allt fortfarande omdanas
det alpina landskapet framför allt genom
isens (jöklarnas) och vattnets nedbrytande
verkningar. — A. kunna i västl.—östl.
riktning indelas i två områden:
Väst-Alperna och Ö s t-A 1 p e r n a. Gränsen
mellan dem utgöres av en nästan rak
linje fr. Bodensjön längs övre Rhen över
Splügen-passet till Lago di Como.
Väst-Alperna äro i genomsnitt högre än
öst-A. Deras mest kända toppar äro: Monte
Viso (3 843 m. ö. h.), Mont Pelvoux (4 103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
