Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
jättestyrka och kvickhet. Som kronprins hade Fredrik
den Store under fälttåget vid Rhen 1735 lärt känna
ynglingen och som konung tagit honom i sin tjänst. . Den
starke greven hade vid en duell haft olyckan att hugga av
huvudet på sin motståndare, liksom år 1813 en
kosackofficer gjorde med madame von Staäls äldste son, och
då konungen yttrade, att han ville ha officerare men ej
skarprättare i sin tjänst, hade greve Chazot tagit avsked
och blivit kommendant i riksstaden Läbeck och hade
där med en grevinna Schmettau fått flera söner, vilka
senare dock voro välkomna i preussisk tjänst. På så
sätt var vår vän av fransk stam men hade i sitt väsen
knappt en droppe franskt blod.
Från Pleskow eller Pskow som namnet förkortat
vanligen lyder foro vi mot Druja, där över den frusna
Däna och därifrån över Widzy och Svenziany till Wilna.
Ett fattigt, sandigt, föga befolkat land, som först närmare
Wilna blir fruktbarare. Vi voro nu mitt inne i det
vilda krigslivet och kommo allt djupare in däri ju
närmare vi kommo Wilna. Många förstörda, taklösa hus,
övergivna av djur och människor, inte ens en katt som
jamade därinne, öde, hemska murar och brandställen,
magra posthästar; ja så utsvultna voro de små litthauiska
hästarna, att vi måste stanna på varje kulle och backe
för att låta dem hämta andan — och dock hade vi
satt våra vagnar på slädar framför vilka sex, ja emellanåt
åtta hästar voro spända. Ack, vi hade under vår
långsamma färd genom de ödsliga snööknarna tid att tänka
över den gräslighet, som detta enda fälttåg åstadkommit.
Vad sågo vi? O, om en stolt erövrare kunde gråta de
tårar som han kommer: hundratusentals mödrar att gråta!
Andra, tredje och fjärde dagen av vår resa mötte oss
alltjämt enstaka skockar fångar, som fördes tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
