Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i händer, så kan hvar man tänka, är det icke under, att den der dyrt köper
måste dyrt sälja». Han hotade att återtaga de privilegier han gifvit staden»
och 1542 beslöt han, att borgarne skulle flytta deri frun till en lämpligare plats
i närheten af Elfsborgs fäste, hvilket också några år senare sattes i verket.
I den nya staden sökte han nu tå en nederlagsort för allahanda svenska och
äfven ryska varor »som vestvart tjenliga vore, så att engelsmän, fransmän
och holländare der kunde dem bekomma till köps och icke hafva behof att.
löpa efter dem genom Sundet iu i Östersjön till Riga, Reval och flere orter,
som dem ganska mycket af händer belägna vore». Han brefvexlade härom
med sin ståthållare i Vestergötland, Gustaf Olsson, lät denne 1558 sända en
del af borgarne i Elfsborg och andra vestgötska städer till Stockholm, för att
han sjelf skulle kunna personligen meddela dem sina »undervisningar och
förmaningar», befalde sina fogdar i Viborgs län och flerstädes i Finland att
uppköpa ryssvaror och anskaffa förråd af skogsprodukter, som kunde sjöledes
genom Öresund försändas till Elfsborg, gaf befallning om att under vintern
osmundsjern och stangjern skulle från bergslagen föras till Venern, bräder,
timmer, master, sparrar med mera från skogarna i det inre landet till
elfven, för att på våren fraktas till Elfsborg och så vidare. Om allt gaf
han föreskrifter med synnerlig ifver och med stora förhoppningar om ett
godt resultat.
Utom af jern och skogsprodukter utgjordes Sveriges utförselvaror vid
denna tid hufvudsakligen af boskapsskötselns och jagtens produkter —
förnämligast hudar och skinn — och, anmärkningsvärdt nog, vissa år äfven af
spanmål. De varor som infördes voro åter hufvudsakligen kläde af olika
slag, lärft, siden, salt, humle, öl, vin, specerier och »kramgods», under hvilket
namn allahanda olika fabrikat innefattades. Sammanlagda värdet af de varor
som 1559 infördes till Stockholm och samma år från dess hamn utfördea
uppgick till omkring 850 000 mark. Antalet af svenska fartyg, som 1560
derifrån utgingo till utrikes ort, var något öfver 40 och torde hafva utgjort
ungefär en femtedel af de svenska fartyg, som vid samma tid nyttjades till
handel på utlandet.
Om konung Gustaf, såsom ofvan är påpekadt, sökte göra vissa städer
till den yttre handelns hufvudorter, så sökte han främja allas utveckling
genom att strängt fasthålla och genomföra den grundsats om städernas
uteslutande handelsrätt, som man allt sedan slutet af 1200-talet sökt göra
gällande i Sverige. Tid efter annan utfärdades de skarpaste förbud mot
landsköp: enligt en förordning af 1546 skulle den som dermed beträddes tredje
resan straflas till lifvet. Undantag gjordes endast för de nordligaste delarna
af riket; emedan der inga städer funnos, tilläts att i hvar socken skulle fö
finnas några »landsköpmän», som både efter skälighet köpte den del der falla
kunde och förskaffade dit igen hvad der af nöden vore, »dock ej sådana varor,
der den menige man hade mera skada än gagn utaf». Men det var ej nog
med, att bönderne för att få sälja eller köpa skulle fara till städerna, det
bestämdes, i hvilka städer inbyggarne i olika landsdelar skulle handla, ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
