Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannaålder hade han varit så gott som utstött från sina
medbröder både inom kyrkan och inom litteraturen, men på
ålderdomen blev han en medelpunkt för växande skaror av
anhängare, som i hans kyrkliga åskådning och hans varma
kristendomsförkunnelse funnit en samlande makt, som de länge
förgäves sökt. Och det föreföll endast som ett naturligt uttryck
för denna hans ställning som församlingspatriark, när
konungen år 1861 på grund av hans förtjänster som psalmdiktare gav
honom — den av präster och biskopar förr bannlyste — titel av
biskop. Dessutom började man numera tämligen allmänt att
inse den ingripande betydelse han hade haft för Danmarks
hela kulturliv.
Han var skald i varje droppe av sitt blod, men han var
idke konstnär. Han ägde icke konstnärens drift att fila och
mejsla på sitt verk, till dess det så mycket som möjligt närmar
sig fullkomligheten; poesien var för honom hjärtats språk, som
han icke kunde hålla tillbaka, men som fick falla sig, hur det
ville, blott det blev ett sant uttryck för hans tankar och
känslor. Härav har blivit en följd, att hans dikter hava ett mycket
ojämnt estetiskt värde. De bästa av dem äga en sällspord
friskhet och omedelbarhet och verka oemotståndligt gripande
genom den eldiga känsla, som talar ur varje rad. Ord och
tankar tyckas födda på samma gång, och även formen är här
mästerlig, äii urnordiskt kraftig, än smekande ljuv och
melodisk. Men som Grundtvig ej brydde sig om komposition i
egentlig mening, händer det, att rimmen flöda, även sedan
ämnet är uttömt och skalden för länge sedan borde hava satt
punkt. Dock även i sådana fall ligger det något visst
imponerande i själva språkets outtömlighet, skalden liknar guden Tor,
som dricker ur hornet, vars ena ända står i havet. I sin hast
att dikta väljer han icke alltid med smak sina bilder, de
samma komma för ofta tillbaka, och det kan icke nekas, att läsaren
ibland får för mycket av rosor, "kjærminder" och änglar.
Denna brist i det konstnärliga utarbetandet visar sig ofta
hös skàldér, vilka i likhet mèd Grundtvig äro sä förälskade i
dét verkliga livet, att de allra helst i detta söka materialet fön
184 ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
