- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
159

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pronomen demonstrativum, här, har flera ovanliga
former. Dessa äro:

Singularis. Pluralis.

Mask. Dessen, fem. Ässo, dessa.

ässömä.

Ässenjen, Ässomajä.
itaja.

Pronomen interrog. heter vanligast Bönn? (= hvilken,
hvem?) Reciprokt pronomen är drara (*» hvarandra.)

Verberna.

\

Verbernas former äro få, præsens, perfekten och
infinitiven ofta alldeles lika, såsom i smako, försako m. fl.#
t. ex.:

Præsens. Jä9 smako9.

Perfekt. Jä9 9a9 smako.

Futurum. Jä9 skä9 smako.

På alla tre dessa ställen kan slut-o bortgå, äfvensom i
allmänhet hvarje verbets stam vidfogad ändelse (den må nu
bestå af ensam vokal eller af en vokal och konsonant tillika)
nemligen när det inträffar, att ett annat ord inom samma komma
följer på verbet, t. ex* »Je9 seg9 int9 hä; Je9 a9 vir9 borta ä9 spunn9
öto». (se ordlistan!) En märkligare egenhet är den, att
imperativen, der den ursprungligen är enstafvig, erhåller sufixet
tte9 t. ex, hörtte, sette! (= hör, se!) hvaremot, om den
rätteligen borde vara tvåstafvig, den sednare stafvelsens vokal
bortkastas, t. ex. ak? dej1 kring dej! (= skynda dig!) I
perfekter af andra konjugationen förändras stammen ibland
på ett egendomligt sätt, som t. ex. stial (« skölja), der
perfekten heter skdit. I svejpa (® svepa) utbytes
stammens karaktersbokstaf mot en mjukare konsonant, så att det
här heter sveift. Tredje konjungationen bildar i några
en-stafviga verber på & en perfekt på aji9, t. ex. gå, gaji9; stå
staju Men slå har sliji9. Enligt hvad redan förut blifvit
anfördt (vid frågan om vokalförändringarne) ändras de flesta
infinitiver hellre på o eller & än a. Det finnes ock
infinitiver på » och u, t* ex. sulti (*=» beta uti, t. ex. bröd), reju
(= reda.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free