Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. kap. Mörka dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från stolen, och i samma ögonblick Laurie tystnade
slog hon honom med den största häpnad genom att
kasta armarne omkring hans hals och med ett anskri
af glädje utropa:
“Ack, Laurie! Ack, mamma! Hvad jag ar glad.
Hon grät ej mer utan skrattade hysteriskt^ hela
hennes kropp skälfde och hon hängde sig fast vid sm
vän såsom om hon blifvit bragt fran sina sinnen
genom den oväntade nyheten. Ehuru Laurie blef nästan
utom sig af öfverraskning, ådagalade han likväl stor
själsnärvaro; han klappade Hanna varligt i ryggen,
och efter att ha märkt att hon lugnat sig något,
kysste han henne blygt två gånger, hvilket kom
henne att på en gång vända sig om. Hallande sig
till väggen, sköt hon honom sakta från sig och sade,
dragande efter andan:
“Gör inte så! Jag menade ingenting dermed,
det var rysligt gjordt af mig; men det. var så snällt
af er att telegrafera, fast Elsa inte ville det, att jag
omöjligt kunde låta bli att omfamna er. Berätta hur
ni kom på den idén och ge mig inte mera vis, ty
då kan det hända att jag tar er i famn en gång till. “
“Det skall jag inte göra!“ sade Laurie
skrattande, medan han ordnade sin halsduksknut. Jo, det
var så, att jag kände mig orolig, och på samma sättvar
det med farfar också. Vi tyckte att Elsa gick nagot
för långt i utöfvandet af sin myndighet och att er
mor borde underrättas om hur sakerna stå. Hon skulle
aldrig förlåta oss, om Betty — om någonting
mtrai-fade, ni vet hvad jag menar. På det viset^ fick jag
farfar att säga att det var hög tid att vi gjorde
någonting, och så kilade jag i gar af till telegraf by i an,
ty doktorn såg allvarsam ut och Elsa skulle ha tagit
hufvudet af mig, om jag föreslagit att skicka af ett
telegram. Och så telegraferade jag och kände mig
belåten dermed. Er mor skall komma, det vet jag,
och sista tåget är här kl. 2 i natt. Da skall jag hemta
henne, och ni beliöfver inte göra något, annat än att
sansa er och lugna Betty tills er mor är här.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
