- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
232

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Rosa får något att göra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232
eller annat sätt göra sig förtjent af hvad vi gifva
henne. Derföre tycker jag, att detta arrangemang
gör allting klart och bra, och hon kan nu betala sin
skolafgift med att lägga upp dina gyllene lockar sa
många gånger om dagen du önskar. Na, hur beha-
gar detta dig?“
“Ack, onkel, dina planer äro ju alltid både kloka
och goda! Det är derför alla menniskor låta dig få
din vilja fram, och det då alltid blir bra till slut.
Jag vet rakt inte huru andra flickor bära sig at,
som inte ha en onkel Alec!“ svarade Rosa, med en
medlidandets suck för de arma varelser, som gatt
miste om en sådan gåfva.
När Phebe fick höra den storartade nyheten
“ställde hon sig inte på hufvudet at förtjusning", som
Charlie hade spått, att hon skulle komma att göra.
Hon tog det lugnt och sansadt, emedan det var en
så stor lycka, att hon ej hade några ord, “nog stor-
artade och vackra att tacka med“, som hon sade;
men det fanns intet ögonblick på dagen, som ej tan-
ken på denna henne bevisade godhet uppfyllde hennes
själ, och gjorde att hon med tacksamhet använde
alla sina krafter för dem, som beredt henne denna
glädje.
Hennes hjcrta var så fullt, att det maste ut-
gjuta sig i musik, och hennes vackra röst som i glada
sånger klingade genom hela huset, uttryckte hennes
tacksamhet med så mycken värme och innerlighet,
att alla andra uttryck deraf voro öfverflödiga. Hennes
fotter tröttnade aldrig att vandra huru många fjät
som helst lör dem, som jemnat hennes bana; hennes
skickliga händer voro alltid sysselsatta med något
kärlekens arbete för dem, och i hennes ansigte, som
dagligen biet’ allt täcuare och behagligare, lyste ett
uttryck af tillgifvenhet, som visade, att hon redan
lärt, hvad så många i detta lif helt och hållet glömma
•—■ tacksamheten för bevisade välgerningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free