Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Macs sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
“Pappa hade eir tafla föreställande Milton och
hans döttrar, skrifvande för honom. Det var en mycket
vacker tafla,“ anmärkte Rosa med allvarlig stämma,
i afsigt att följa kusinens tankegång.
o * Kanske^ att jag ända skulle kunna studera, om
någon läste för mig och skref och dylikt, hvartill man
måste begagna ögonen. Tror du att jag skulle kunna
det med tiden?“ frågade han, lifvad af en plötslig
stråle af hopp.
“Det tror jag nog, så. vida ditt hnfvud är starkt
nog. Du skall veta, att solstynget gjort dig mycken
skada ocli din hjerna och dina nerver behöfva hvila,
säger doktorn."
“Jag skall tala med gubben nästa gång han kom-
mer, och ta reda på hvad jag egentligen får göra,
så vet jag åtminstone hur jag har det. Hvad jag var
för en galning den der dagen, som låg der ocli stekte
hufvudet på mig och lät solen lysa i boken tills bok-
stäfvcrna dansade omkring för ögonen på mig! Jag
ser^ det så tydligt nu bara jag håller igen ögonen;
små svarta kulor som hoppa om hvarandra, och stjernor
och alla slags besynnerliga saker. Jag undrar, om
alla blinda se sådant?"
“Tänk inte derpå, jag skall fortsätta med läs-
ningen, vill du inte det?“ Vi komma snart till det
allra intressantaste, och då glömmer du nog allt det
der ledsamma," föreslog Rosa.
“Hej, jag skall aldrig kunna glömma det. Åt
skogen med den gamla “Revolutionen"! Jag vill inte
höra ett ord mera. Mitt hufyud värker och jag är
så het. O, så härligt det skulle vara att få göra en
utflykt på hafvet med “Stormen". Och den stackars
Mac kastade och slängde sig, som om han ej visste,
hvad han skulle ta’ sig till.
“Låt mig sjunga för dig, så slumrar du kanske
in, och då blir dagen litet kortare," sade Rosa, i det
hon tog en solfjäder och satte sig bredvid honom.
“Kanske jag skulle kunna göra det; jag sofinte
mycket i natt, och närjag slumrade till litet, så drömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
