Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Keats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYPERION 575
Så vänder sig Saturnus till dem:
O Titans, shall I say: Arise! — Ye groan!
Shall I say: Crouch! — Ye groan! What can I then?
0 Heaven wide! 0 unseen parent dear!
What can I? Tell me, all ye brethren Gods,
How we can war, how engine our great wrath!
Oceanus tager först till orda. På kaos liar följt titaner-
nas värld, men denna har efterträtts av olympiernas. Detta
är naturens lag, och den nya världen är förmer än den
gamla, ty den är skönare:
We fall by course of Nature’s law, not force
Of thunder or of Jove. Great Saturn, thou
Hast sifted well the atom-universe;
But for this reason, that thou art the king.
And first, as thou wast not the first of powers,
So art thou not the last; it cannot be.
Thou art not the beginning nor the end.
As Heaven and Earth are fairer, fairer far
Than Chaos and blank Darkness, though once chiefs;
And as we show beyond that Heaven and Earth
In form and shape compact and beautiful.
In will, in action free, companionship,
And thousand other signs of purer life;
So on our heels a fresh perfection treads,
A power more strong in beauty, born of us
And fated to excel us, as we pass
In glory that old Darkness.
Have ye beheld the young God of the Seas,
My dispossessor? Have ye seen his face?
Have ye beheld his chariot, foam’d along
By noble winged creatures he hath made?
I saw him on the calmed waters scud,
With such a glow of beauty in his eyes,
That is enforced me to bid sad farewell
To all my empire.
Efter Oceanus talar Clymene. Nere vid havsstranden hade
hon tagit en snäcka och i denna sökt blåsa en melodi, men
så fick hon ute från havet höra en underbar musik, som
kom henne att kasta bort snäckan. Melodien fyllde hela
naturen med välljud och överallt hörde hon jubelropet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
