Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Keats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENDYMION
574
likväl märkvärdigt levande. Goethes antik påminner om
Thorvaldsens torra, mera romerska än grekiska marmorbil*
der, Chéniers om de graciösa Tanagrafigurerna, Keats’ om
Corots färgrika antika landskap. Man behöver blott läsa
början till den första sången. På sluttningen av Latmos
ligger en väldig skog, nästan ogenomtränglig i sin yppiga,
frodiga vegetation, men i en glänta reser sig ett marmor-
altare, smyckat med friska blommor. Vid detta skall man
bringa Pan ett offer. Först kommer en skara småbarn,
bärande guirlander av rosor, så unga kvinnor i sida, vita
dräkter, därpå- herdar och till sist en gråskäggig präst, som
i den ena handen bär offervasen, i den andra en korg med
friska örter. Så stämma de upp hymnen till naturlivets
Gud. Men hela denna skildring verkar såsom en tavla,
åskådlig, mättad av färg och helleniskt själfull. I ett säll-
skap, där Wordsworth var närvarande, fick Keats läsa upp
denna hymn. Wordsworth var vänlig nog att höra på, men
när det var slut, sade han blott: “det var ett vackert stycke
hedendom!“ I hans mun var detta en förkastelsedom, men
i själva verket hade han rätt: hymnen har en fläkt av an-
tikens ande. Så ännu mer några längre fram inryckta hym-
ner till Neptunus och till Bacchus. Men det är i dessa en-
skildheter, som diktens förtjänster ligga, och betydligt högre
står hans kort efter Endymion påbörjade dikt Hyperion, som
likväl blott blev ett fragment; endast något mer än två
sånger utfördes. Bakom dikten ligger Hesiodos’ teogoni,
och dikten skulle skildra den gamla gudavärldens kamp mot
den nya, Saturnus och titanerna i strid mot olympierna, och
i förmågan att få fram de väldiga proportionerna, urvärldens
natur och gestalter, röjer den unge författaren en verkligt
storslagen fantasikraft. Liksom hos Milton, som ock torde
hava påverkat Keats, de fallna änglarna samla sig till råd-
plägning, samla sig här de störtade titanerna:
Crag jutting forth to crag, and rocks that seem’d
Ever as if just rising from a sleep,
Forehead to forehead hold their monstrous horns;
And thus in thousand hugest phantasies
Made a fit roofing to this nest of woe.
Instead of thrones, hard flint they sat upon.
Couches of rugged stone and slaty rigde
Stubborn’d with iron. All were not assembled:
Some chain’d in torture and some wandering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
