Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Thomas Moore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 BERMUDA SRESAN
delserna i Irland visade han, av breven att döma, ej något
större intresse. I stället kom han med i Londonlivet, där
hans älskvärdhet, hans sällskapsgåvor och hans musikaliska
talang hastigt gjorde sig gällande, han fick den inflytelse-
rike lord Moira till beskyddare, blev presenterad för prinsen-
regenten, som han fann vara “en mycket fascinerande per-
sonlighet“, fick också tillstånd att till honom dedicera en
översättning, som han gjort av de grekiska dikter, som till-
skrevos Anakreon, och prinsen hade därvid yttrat sig i ytterst
nådiga ordalag samt uttalat sin förhoppning om, att de under
vintern skulle få “enjoy each other’s society“. För att vara
bara tjugoett år och son till en kryddkrämare hade han så-
ledes, såsom en biograf anmärker, kommit långt. Men om
Robert Emmet påminner den engelska Londonsocietetens
uppgående stjärna mycket litet. Diktning och sällskapsliv
förefalla också att hava lagt beslag på hans mesta tid, mera
än de juridiska studierna, som han däremot försummade.
Icke dess mindre skafiade lord Moira honom en plats i Väst-
indien, på Bermudasöarna, vilken befattning ansågs komma
att bliva ganska inkomstbringande. Det var i augusti 1803,
samma månad som Emmet fick vandra till schavotten. Men
intet av Moores brev från denna tid innehåller någon hän-
syftning på denna tilldragelse.
I september 1803 lämnade han England och kom i slutet
av året fram till bestämmelseorten. Av den exotiska natur-
skönheten blev han väl mäktigt gripen — till en del har
han härifrån fått färgtonen i de orientaliska dikter, han
sedan skrev — men han började snart nog längta hem, och
redan i april 1804 reste han från Bermuda, sedan han gjort
upp med en vikarie, att denne skulle sköta platsen och dela
inkomsten med honom, — såsom vi sedan skola se en mycket
olycksdiger överenskommelse. I november 1804 var han
tillbaka i London, där han av societeten, inklusive prinsen,
mottogs med samma välvilja som förut. Han gav nu (1806)
ut en diktsamling, som innehåller flera vackra stycken, sär-
skilt några naturbilder från Bermuda, men även några kär-
leksdikter, som av den tidens mest stränge kritiker, Jeffrey,
stämplades såsom immoraliska och liderliga. Kritiken efter-
följdes av en episod, som är ytterligt karakteristisk för Moore.
Han var glad och lättsinnig, men också hetlevrad och minst
av allt feg. Och så utmanade han Jeffrey på duell. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
