Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Emilia Galotti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75 0 KARAKTÄRERNA I EMILIA GALOTTI
tror måhända, att jag skall vända detta stål mot mig själv
för att med ett dylikt dåd sluta som i en dålig tragedi.
Men ni misstar er! Här — och därmed kastar han dolken
för furstens fötter — här ligger det blodiga vittnet till min
förbrytelse. Jag går och överlämnar mig själv åt rättvisan.
Jag går och möter er såsom min domare. Och sedan, där-
ovan, väntar jag på er inför Den, som är allas vår domare!“
Stycket har ju mycket prisats, men redan i detaljerna
märka vi en mängd blottor. I den romerska sagan hunde
fadern ej sticka ned Appius, som var omgiven av sina
liktorer, och den enda utvägen att skydda dotterns dygd
var därför att döda henne. Men här föreligger ej denna
situation, och Odoardo kan lika väl skydda sin dotters
heder genom att dräpa prinsen. Det gör han emellertid
icke, utan avstår från sin första plan på grund av Emilias
nyss citerade ord — att detta liv var det enda för den
lastbare. Det förefaller onekligen såsom ett högst besynner-
ligt skäl. Både före och efter mordet på Emilia är han
ensam med prinsen, men låter honom bägge gångerna slippa
undan. Och själva avslutningen verkar oändligt matt.
Prinsen ställer sig nästan utanför hela saken och vänder sig
mot sin medhjälpare. Han tar upp Odoardos dolk och rusar
mot Marinelli: “Eländige! Nej, ditt blod skall ej blandas
med detta! Gå och dölj dig för evigt! Gå, säger jag! Gud,
det är ej nog, att furstarne olyckligtvis äro människor; också
djävulen kan förställa sig till deras vän“. Det är att komma
bra lindrigt undan saken. Och Marinellis straft synes ej
vidare strängt: han blir av med sin kammarherrenyckel.
Men kritiken anmärkte ganska riktigt, att prinsen av Gua-
stalla antagligen ganska snart kallade honom tillbaka.
Ännu egendomligare är Emilias motivering för att vilja
dö. För våld fruktade hon icke. Men för att bliva för-
förd: “Jag har blod, min far, så ungdomligt, varmt blod
som någon. Också mina känslor äro känslor. Jag svarar
för intet“. Att en brud, en timme efter det att hennes
brudgum blivit mördad, fruktar att bliva kär i mördaren
— det är onekligen något, som man har mycket svårt att
tro på, och i varje fall kan man icke i en dylik kvinna se
något dygdeideal. Men förmodligen sammanhänger denna
besynnerlighet med Lessings uppfattning av det tragiska,
vartill jag sedan får tillfälle att komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
