Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Litteraturen 1750—1770 - Klopstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOPSTOCKS BAEDIETEN 701
I samma dikt förekomma Alekto och Kocytus tillsammans
med Wodan och. Mana, och dessutom besjunga de kunniga
barderna Romulus, Scipio, Grachus och Cæsar! Klopstock
lyckades således få fram en högst besynnerlig forntysk värld,
som likväl en tämligen lång tid gick igen i den tyska dikt-
ningen och vars återverkningar kunna spåras ännu hos våra
götiska skalder. Denna värld slog an genom sin nyhet, men
väl framför allt genom den starka chauvinism, som fyllde
den. Inom 1700-talets så övervägande kosmopolitiska littera-
tur var detta en nyhet. Att denna patriotism först flam-
made upp i Tyskland, berodde till en stor del på Fredrik
den stores segerrika krig, och denne fransktalande monark,
skeptikern och upplysningsfilosofen, blev således den tyska
patriotismens primus motor.
Men Klopstock spelade ock på en annan sträng. Hans
Bardieten äro icke blott en högstämd hyllning åt tyskheten,
utan ock åt friheten. Skall man bland de många orden i
Hermanns Schlacht taga ut några, som uttrycka diktens
grundtanke, vore det väl kören:
Wodan! Wodan! Tyrannenblut
Wegen der heiligen Freiheit!
Blut, wegen der heiligen Freiheit, Blut der Tyrannen!
Wodan! Wodan!
“Tyrannenblut“ blev lösen för dagen, och ehuru dessa
moderna barder, som följde i Klopstocks spår, i det prak-
tiska livet voro ganska oförargliga och konservativa herrar,
frossade de i sina dikter i detta tyrannblod; det såg ut,
som om de nästan ej ville äta eller dricka något annat.
Det var således en ny form av tysk, verklighetsfrämmande
“anakreontik“, och det var nästan synd, att de flesta av
dem kommo att uppleva den franska revolutionen, som så
hårdhänt botade dem från denna barnsjukdom.
Klopstock var således varken epiker eller dramatiker.
Han var lyriker. Men tyvärr lyckades han aldrig taga ut,
vad som i detta fall låg i hans väsen. Visserligen vore det
orätt att jämföra honom med Burns och Chénier, vilka
skrevo sina dikter långt senare och med helt andra förut-
sättningar. Men man kan jämföra honom med Goethe,
vilken sedan i början av 1770-talet framträdde såsom den
store lyrikern, och med Gray, som är ungefär samtidig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
