Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Haller - Bodmer och Breitinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MILTONS INVERKAN 677
naturfolk går igen också hos en annan schweizare, hos
Mallet, i dennes teckning av de forna skandinaverna, hos
Dalin i de “schyter“, som omtalas i hans historia och som
där lånats från Rollin, hos Gyllenborg och Oxenstierna samt
slutligen hos den götiska skolan. Några direkta påverkningar
behöva ej förutsättas för en dylik fantasibild, som så att säga
låg i luften, och Haller är blott den, så vitt jag vet, förste,
som i dikt sökt skildra denna förromantiska typ, som onek-
ligen synes stamma från bondelandet Schweiz.
BODMER OCH BREITINGER
Det var också från Schweiz, som oppositionen mot Gott-
sched först restes. Den utgick från två professorer i Zürich,
Jacob Bodmer och Jacob Breitinger, vilka i allmänhet arbe-
tade tillsammans. De voro ungefär lika gamla som Gott-
sched; Bodmer var född 1698, Breitinger 1701. Såsom
unga studenter hade de stiftat ett litterärt sällskap och
började 1721 att efter mönstret av Spectator utgiva en
moralisk veckoskrift, Discourse der Maler. Erån Addison
lånade de också sin uppfattning av poesien, och denna blev
därför mera modern än Gottscheds, vars visdom stammade
från Boileau. Nu var Addison, såsom vi minnas, en beun-
drare av Milton, och efter hans anvisning började de att
läsa Paradise Lost, som Bodmer översatte på tysk prosa
och gav ut 1732. Orsaken att Milton så starkt grep de
båda vännerna, var troligen mindre den poetiska formen än
det religiösa innehållet, ty utan att vara direkt pietister
voro de strängt religiösa naturer, och redan häri låg ett
frö till oenighet med Gottsched, som ganska mycket påver-
kats av upplysningen. Genom Milton fördes de likväl så
småningom över även på en annan estetisk ståndpunkt än
Gottsched. Emellertid stodo de länge på en vänskaplig fot
med denne, och den teoretiska meningsskillnaden dem emellan
förefaller ej vidare stor. De båda schweizarnes estetiska
program kommer tydligast fram i Breitingers 1739 utgivna
Kritische Dichtkunst. Breitinger framhåller här fantasiens
betydelse för diktningen — möjligen under intryck av en
Spectatorsuppsats av Addison. Häri låg ju en motsättning
till Gottsched. Denne hade visserligen haft några uttalanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
