Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Haller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676 DIE ALPEN
utrota alla spåren av Lohensteins smak. Dessa äro dock
ganska få, och dikten är klar utan att vara torr. Vanligen
räknas den såsom en av den nyare tidens första naturbe-
skrivande dikter, ungefär samtidig med Thomsons, vars båda
första årstidsdikter utkommit 1726 och 1727. Men att
Haller känt till dem, är föga troligt, och hans dikt företer
knappt några likheter med de engelska. Die Alpen är näm-
ligen i mycket ringa mån naturbeskrivande, och för fjäll-
naturens ödsliga skönhet har Haller knappt blick. Huvud-
vikten lägges i stället på en skildring av alpinvånarnes enkla
seder och det lyckliga liv, som de föra, just i följd av sin
behovlöshet. “Die mässige Natur allein kann glücklich machen“
— det är diktens grundtanke. Hallers naturmänniska före-
ter väl ännu ingen likhet med Rousseaus vilde, är ingen
fantasiskapelse, utan en schweizisk herde, som är obekant
med de stora kulturfolkens lyx och som därför bland sina
berg lever ett enkelt, naturenligt liv. Men tendensen är
onekligen densamma: det är de många av civilisationen
skapade behoven, som göra människan olycklig, och denna
tanke vänder i ständiga variationer tillbaka i dikten. Marken
är stenbunden, drycken är vatten och maten heredes av
mjölk. Men — utropar Haller — lycksaliga förlust av skade-
bringande gåvor! Rikedomen kan ej skapa något gott, som
kommer upp emot edert armod. Intet split stör edert lugn,
ingen ståndsskillnad finnes, ingen ärelystnad, arbetet fyller
er dag och natten skänker eder vila. Inga lärde grubbla
här över avståndet mellan Rom och Aten ellei’ söka mäta
solens bana, och konsten att leva har naturen här givit
människorna i hjärtat, ej i hjärnan.
A den ena sidan sammanhänger denna åskådning utan tvivel
med den gamla pastoralen, men den är mera realistisk,
mindre arkadisk, innehåller drag, som saknas i pastoralen,
och en svensk läsare slås otvivelaktigt av den stora överens-
stämmelsen mellan Die Alpen å den ena sidan samt Manhem
och Svea å den andra: en karg natur har skapat ett starkt
och lyckligt folk, som älskar sin frihet och sina enkla seder,
en ideal motbild mot de förvekligade kulturfolken. Varken
Geijer eller Tegnér kände till Hallers tämligen ouppmärk-
sammade dikt. Men Haller hade här givit uttryck åt en
tendens hos hela tiden — en tendens, som med full kraft
slutligen bryter fram hos hans landsman Rousseau. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
