Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Dramat - Beaumarchais och komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEAUMARCHAIS’ BIOGRAFI 515
Beaumarchais åtog sig denna sak. Törst förmådde han
prinsessorna att gå dit och sedan lockade de konungen att
besöka anstalten. Beaumarchais blev nu ytterst lierad med
Duverney, fick deltaga i hans spekulationer, hade både finans-
geni och tur samt blev i följd därav hastigt en mycket rik
man. Han hade också Gril Blas’ fåfänga: “Då man inte
kan få bort fördomarna — yttrade han — är det bäst att
underkasta sig dem‘.‘. Och det gjorde han grundligt. Sin
far fick han att sluta med urmakeriet, själv köpte han sig
ett adelsbrev, fullmakt som konungens sekreterare och en
högre hovsyssla, som kostade honom ända till en halv miljon
— ett väl dyrbart offer på fördomarnas altare. Men vid
nyss fyllda trettio år hade han onekligen kommit långt.
1764 reste han till Spanien för några stora affärsföretag,
som han och Duverney där hade, men hann dessutom med
åtskilligt annat. Av ett av sina äventyr har han givit en
skildring, som på samtiden verkade såsom en av Richardsons
romaner och gav Goethe ämnet till tragedien Clavigo. Två
av Beaumarchais’ systrar bodde i Madrid, och den ena av
dem, Lisette, hade varit förlovad med en ung spansk ämbets-
man och skriftställare, Clavijo, som emellertid brutit för-
bindelsen. Enligt Beaumarchais var det detta, och ej afiärer,
som var anledningen till hans resa till Spanien, och han
ger en ytterst spännande beskrivning, huru han söker upp
Clavijo och med hot om en duell tvingar honom att under-
teckna en förklaring om sin egen brottslighet. Men Beau-
marchais hade en mycket livlig fantasi och en icke fullt
motsvarande sanningskärlek, och det är därför svårt att av-
göra, huru mycket i denna historia, som är sant; att åt-
minstone detaljerna ej äro det, är troligt, och så mycket
är i varje fall säkert, att den unga Lisette hade fyllt sina
trettiotre år.
I Spanien började Beaumarchais med sitt livliga ingenium
också att intressera sig för politiken. Med liv och lust
deltog han i hovlivet, kastade för Choiseul ut planer för
ett ökat franskt inflytande i Spanien och röjde därvid samma
fördomsfrihet som Gil Blas. Ett medel var nämligen att
göra markisinnan de la Croix till Karl III:s mätress — hon
var enligt Beaumarchais’ mening synnerligen lämplig, tack
vare sina stränga moraliska principer, samt hade dessutom
sedan ett år tillbaka varit Beaumarchais’ egen älskarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
