Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Richardson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLARISSA 329
fransmännen. I slutet av sin voluminösa roman har Richard-
son intagit ett försvar för denna realism, ett försvar, som
nästan har karaktären av ett litterärt program. Man har
— skriver han — förebrått mig romanens längd. Men de
brev och samtal, i vilka handlingen går minst framåt, äro
avsedda för karaktäristiken. Och jag kan tillägga, att det
ofta är en nödvändighet att vara omständlig och minutiös
för att kunna bibehålla det intryck av sannolikhet, som
kräves för en berättelse, som är avsedd att skildra det verk-
liga livet. Ur den synpunkten föredrager han även brev-
formen framför den vanliga och framför memoaren. Alla
detaljerna i en händelse, de uppträdandes känslor och ytt-
randen komma därigenom fram med en värme och en nog-
grannhet, som aldrig kunna tänkas i en memoar, vilken ur
minnet nedskrivits flera år efteråt. Det var således det
verkliga livet med alla dess tillfälliga detaljer, som här
ställdes upp mot klassicitetens allmänmänskliga ideal, och
det var detta, som till en stor del bidrog till Clarissas oer-
hörda popularitet icke blott i England, utan ock i Frank-
rike och Tyskland.
Ännu mera greps man av dess moral, som onekligen är
högre än i Pamela. Man har — skrev Richardson om sin
roman — önskat ett lyckligt slut och ansett, att detta ganska
lätt kunnat åstadkommas därigenom, att Lovelace bättrat
sig och gift sig med Clarissa. Men den meningen har för-
fattaren ej kunnat gilla. Att låta Lovelace försona sitt
brott genom att belönas med den bästa hustru, någon kunnat
få, är en orimlighet. Författaren har i stället haft ett högt
syfte. Han har sett, huru skepticismen och otron öppet fram-
trätt, huru evangeliets sanningar satts i tvivelsmål, hur även
predikstolen förlorat sin makt över sinnena, och han har
därför så att säga sökt att stjäla sig in hos människorna
och lära dem kristendomens stora sanningar under förkläd-
naden av en nöjesläsning. Han beslöt därför att försöka
något, som aldrig förut blivit gjort. Ty han hade obser-
verat, att de tragiska skalderna sällan lyckats framkalla ett
verkligt medlidande med de hjältar, de skapat, och ännu
mera sällan låtit dem i dödsminuten fyllas av ett evighets-
hopp. När de dö, synas de därför gå fullständigt under,
och då måste döden synas förfärlig. Men blott för den
onde bör döden te sig förskräckande. Och så har jag målat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
