Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires teologi och filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VOLTAIRES DEISM 291
fråga till en annan blind, vad ljuset är“. Men denna tro
är nyttig: då man råkat i sjönöd, skall man simma och
icke bråka med varandra. Lande den, som kan. Men den,
som säger: ni simmar förgäves, det finnes intet fastland,
han stämmer ner mig och rövar min kraft.
Lika obestämd och motsägande är han beträffande den
fria viljan. Någon fast ståndpunkt har han över huvud
icke, han är icke någon allvarlig tänkare, utan åtminstone
så till vida en poet, att hans åsikter till en väsentlig del
bero på ögonblickets stämning. Han är varken skeptiker
eller agnostiker, utan djupast sett libertinen, som egentligen
aldrig brytt sig om att på allvar söka en lösning på dessa
spörsmål. Faguet, som konsekvent söker genomföra sin upp-
fattning av Voltaire såsom le bourgeois gentilhomme, har
en något annan uppfattning och ser i Voltaire, lika kvickt
som elakt, framför allt storborgaren, som bedömer allt ute-
slutande från sitt eget intresses synvinkel. Såsom borgare
saknar han all fantasi, har intet behov av det övernaturliga
— ergo är religionen överflödig. Vidare hindrade honom
den religion, som särskilt jansenisterna förkunnade, från att
njuta av livet, såsom han önskade, och det var därför na-
turligt, att han ville ha religionen avskaffad. Men å den
andra sidan var han rik, var rädd att bli bestulen och
tyckte inte om några upplopp, som kunde störa hans trev-
nad — ergo måste det för packets skull finnas en religion
och ett bondhelvete. Voltaires betydelse som filosof ligger
heller icke däri, att han framlagt någon enhetlig, genom-
tänkt världsåskådning, utan däri att han med sin livliga
intelligens och sin sens commun satt nästan alla de filoso-
fiska spörsmålen under debatt. Man har kallat hans tid det
filosofiska århundradet och med en viss rätt, ty tack vare
Voltaire kommo nu dessa frågor att absorbera nästan hela
det allmänna intresset. Och i viss mån vederlägger detta
faktum Faguets giftiga karaktäristik, ty ingen har varit
mera verksam än just Voltaire att hos massan utrota all
religion. “När packet börjar resonera, är allt förlorat“ —
hade han själv skrivit. Men det var just han, som satte
in hela sin kraft på att till vem som helst lära ut denna
farliga konst — kanske därför att det tyckes hava varit ho-
nom fullt omöjligt att undertrycka en malice, även om denna
kunde bli farlig både för andra och för honom själv. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
