Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaire som epiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 6 HENRIADEN
mytologien. För att få hjälp ilar la Discorde till Rom, och
här får Voltaire tillfälle att giva en skildring av påvemak-
tens utveckling från den apostoliska tiden till renässansen,
från fromhet och fattigdom till yppighet och laster:
Sixte alors était roi de l’Eglise et de Rome.
Si, pour être honoré du titre de grand homme,
11 suffit d’être faux, austère et redouté,
Au rang des plus grands rois Sixte sera compté.
Sous le puissant abri de son bras despotique
Au fond du Vatican régnait la Politique,
Fille de l’intérêt et de l’Ambition,
Dont naquirent la Fraude et la Séduction.
La Discorde vänder sig då till la Politique med en kla-
gan, att de lyckliga tider voro förbi, då de förledda folken
och det lättrogna Europa voro underkastade dess makt; nu
däremot hade villfarelsens bindel tagits från folkens ögon.
La Discorde och la Politique begiva sig därefter från Rom
till Paris, där de ånyo sätta fart i borgarkriget. Ur av-
grunden kallar la Discorde upp ett annat hemskt väsen: le
Fanatisme, som sätter dolken i munken Jacques Cléments
hand, och denne mördar Henrik III. Henrik av Navarra
utropas nu till konung, Ludvig den helige uppenbarar sig
för honom och låter honom företaga en färd genom himmel
och helvete — ett parti, som även i detaljer ansluter sig
till Eneiden. Därefter .följer en episod, som är inspirerad
av Tassos skildring av Armidas ö, varefter Henrik IV i den
tionde och sista boken genom den helige Ludvigs ingripande
och med hjälp av la Vérité övergår till den rena läran —
ett parti, som Voltaire tämligen hastigt går förbi:
Il avoue, avec foi, que la religion
Est au-dessus de l’homme et confond la raison.
Il reconnaît l’Eglise ici-bas combattue,
L’Eglise toujours une et partout étendue,
Libre, mais sous un chef, adorant en tout lieu,
Dans la bonheur des Saints la grandeur de son Pieu.
Paris öppnar sina portar, Henrik erkännes såsom konung,
och inbördeskriget är slut.
Detta är innehållet i denna på sin tid så oerhört beund-
rade dikt, som för nöjes skull väl numera icke läses av ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
