Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Tragedien - Voltaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZAÏRE 233
Viens embrasser ton père.; il t’a dû condamner;
Mais, s’il n’était Brutus, il t’allait pardonner.
Mes pleurs, en te parlant, inondent ton visage!
1732 uppfördes Zaïre, som vanligen anses vara Voltaires
förnämsta tragedi. Uppslaget har han fått från Othello,
som han på ett par ställen — och de bästa — tydligt har
plagierat, ehuru detta plagiat är ganska skickligt dolt och
ej heller uppmärksammades av de vid denna tid med engelsk
litteratur alldeles obekanta fransmännen. Voltaire själv ville
jämföra detta stycke med Polyeucte och höll officiellt på,
att Zaïre avsåg ett förhärligande av kristendomen. I själva
verket var dess syfte rakt motsatt. Ej nog med att hed-
ningarna tecknas såsom ädla och humana, under det att de
kristna, trots all ridderlighet och trots allt trosnit, i sin
världsåskådning äro trånga och bigotta, utan den religiösa
tron själv härledes från uppfostran och miljön, icke såsom i
Polyeucte från dess odiskuterbara sanning. I sig själva
äro alla bekännelser lika mycket och lika htet sanna. Då
Fatime frågar Zaïre, som blivit född kristen, varför hon är
musulmane, får hon till svar:
La coutume, la loi plia mes premiers ans
A la religion des heureux musulmans.
Je le vois trop: les soins qu’on prend de notre enfance
Forment nos sentiments, nos moeurs, notre croyance.
J’eusse été près du Gange esclave des faux dieux,
Chrétienne dans Paris, musulmane en ces lieux.
L’instruction fait tout.
Händelsen tilldrar sig i Jerusalem på korstågens tid. De
sista franska riddarne hava blivit slagna och fångna, bland
dem deras konung Guido av Lusignan. Men en riddare,
Nerestan, har på sitt hedersord fått begiva sig tillbaka till
Frankrike för att där skaffa en lösesumma för tio kristna
riddare. Sultan i Jerusalem är den tappre och ädle Oros-
mane, som är kär i slavinnan Zaïre, vilken han vill upp-
höja till sin gemål, och hon älskar honom tillbaka med en
svärmisk kärlek. Allt detta få vi på ett enkelt och osökt
sätt veta redan i de första scenerna utan alla långa be-
rättelser, och i slutet av akten uppträder Nérestan med
lösesumman för Zaïre och de tio riddarne. För sig själv
har han ej kunnat uppbringa någon lösen och är därför be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
