Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Molières död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 ÉLOMIRE HYPOCONDRE
spelades första gången den 10 februari 1673, och vid den
fjärde representationen fick Molière en blodstörtning, som
ändade hans liv. Av sin mor, som avled vid blott 32 års
ålder, tyckes han liksom syskonen hava ärvt en svag hälsa,
och den åkomma, som lade honom i graven vid blott 51
års ålder, var förmodligen lungsot eller möjligen en aorta-
utvidgning. Redan i slutet av 1665 och början av 1666
var han under sex månader så sjuk, att man trodde, att han
skulle dö. Men för denna gång kom han sig. Att han
alldeles skulle hava vägrat att anlita läkarhjälp, är väl icke
sant. Såsom vi sett av hans förut citerade tredje inlaga
i Tartufíe-striden, hade han en husläkare, med vilken han
var god vän, och då Ludvig XIV en gång frågade den
ständige medicinfienden: “Vad gör då er läkare åt er“, så
svarade Molière: “Vi prata, och han ger mig några ordina-
tioner, som jag inte följer. Därför är jag också frisk“.
Vid sin död hade han likväl en liten apoteksräkning på 187
livres. Men det är tydligt, att han i det hela följt sin egen
regim, fört en noggrann diet och icke brytt sig om medika-
menter. Faktiskt blev han också den mest långlivade av
de sex barn, som modern haft. Hans sjuklighet gav emeller-
tid stoffet till den giftigaste av alla smädeskrifter, som
kommo ut mot honom, Elomire Hypocondre av en sieur Le
Boulanger de Chalussay, som visserligen tyckes hava haft
tämligen reda på Molières biografi, men som förvrängt alla
fakta i rent skandalsyfte. I denna 1670 tryckta nidskrift,
som 1672 kom ut i en ny upplaga, framställes Molière såsom
en egoistisk, bråkig inbillningssjuk, vilken är rent olidlig
för omgivningen, och det var utan tvivel såsom ett svar
härpå, som Molière skrev Le Malade imaginaire. Då stycket
för fjärde gången skulle givas (den 17 februari 1673), kände
han sig så sjuk, att han var betänkt på att inställa repre-
sentationen. Men av hänsyn till den talrika publiken och
till den förlust, som hans kamrater skulle göra, beslöt han
att likväl uppträda. I den scen, där Argan låtsar vara död,
svimmade han av, och man hade all svårighet att återkalla
honom till medvetande. Men likväl fortsatte han, till dess
att han under doktorspromotionen fick en blodstörtning, och
nu fördes han till sitt hem, där han efter blott en och en
halv timme avled.
Hans död fick ett ganska dramatiskt efterspel, och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
