Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Klassicitetens pioniärer - Franska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 AKADEMIENS TILLKOMST
intresserade borgare, som bodde i olika delar av Paris, plä-
gade då och då träffas hos en av dem, Valentin Conrart,
som bodde mest centralt, och för att vara säkra på att råkas,
kommo de omkring 1629 överens om en bestämd dag i
veckan, då de skulle träffas. På dessa mottagningar pratade
man om allt möjligt, mest om litteratur, och någon gång
kunde det hända, att en av gästerna föredrog ett arbete,
som han skrivit, och bad om de andras omdöme. Därefter
tog man sig en promenad, och ofta slutade dagen med en
enkel kollation. Annat än ett kotteri utgjorde, som sagt,
Conrarts vänner icke, alls icke något slutet sällskap. De
vanliga gästerna voro en åtta à tio stycken, och ingen av
dem var någon litterär storman.
Bland dem, som då och då infunno sig på dessa vittra
mottagningar, var också Richelieus litteräre hejduk, abbé de
Boisrobert, och han kom att tala med kardinalen om dem.
Detta gav Richelieu tanken att av Conrarts kotteri skapa
en akademi, och Boisrobert fick i uppdrag att till sina vänner
framföra kardinalens önskan. Men en önskan av Frankrikes
allsmäktige minister var så gott som en befallning, och ehuru
Conrart och hans vänner helst velat fortfara på det gamla
sättet, måste de foga sig. Den 13 mars 1634 började de att
föra protokoll över sammanträdena, vid den nästa samman-
komsten den 20 s. m. antog sällskapet namnet Académie Fran-
çaise, men först den 29 januari 1635 utfärdades det kungabrev,
genom vilket akademien kunde anses definitivt grundad, och
parlamentets bekräftelse lät ytterligare vänta på sig i två år;
den sista av de fyrtio platserna besattes först 1639.
Enligt de statuter, vilka Richelieu såsom akademiens
beskyddare stadfästade i februari 1635, består akademien av
fyrtio ledamöter, vilka fritt väljas av akademien, endast med
den inskränkningen, att den valde måste vara “agréable à
Monseigneur le protecteur“. I olikhet med bruket i den efter
franskt mönster bildade Svenska Akademien måste dock den,
som önskar en ledig plats, söka denna hos akademiens med-
lemmar, men detta bruk uppkom först senare, då en invald
vägrat att mottaga kallelsen. Detta har emellertid haft en
viss betydelse för akademiens rekrytering, och man måste
behålla detta i minnet, då man bedömer rättmätigheten av det
klander, som riktats mot akademien, därför att hon under-
låtit att invälja åtskilliga framstående författare. De, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
