Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Klassicitetens pioniärer - Malherbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALHERBES BETYDELSE 71
ett ord, som Malherbe ansåg vara mindre god franska. Han
kvicknade då vid, och trogen sin vana rättade han genast
felet. När då prästen förebrådde honom, att han inför
döden kunde sysselsätta sig med dylika världsliga ting,
fattade Malherbe humör och svarade, att han ända in i det
sista ville kämpa för det franska språkets renhet. Och så
dog han.
Anekdoten är betecknande, ty denna torre pedant, “le
tyran des mots et des syllabes“, hade dock ett stort patos
i livet — hänförelsen för sitt så sköna och rika modersmål,
och det var detta, som trots allt gjorde honom till en
märkesman i den franska litteraturens historia. Malherbes
dikter äro nu glömda, och hans efterföljares äro vida mera
formfulländade. Men de hava nått denna fulländning till
en väsentlig del tack vare den insats, som den gamle ord-
tyrannen gjort, och på så sätt lever dock Malherbe kvar,
väl ej, såsom han själv trodde, i sina egna verk, men i
andras.
Genom honom erhöll den franska dikten, som förut helle-
niserat och italieniserat, åter ett rent nationellt mål, och
dess uppgift blev att giva ett uttryck åt det specifikt franska
lynnet. Den ronsardska skolan hade stått under inflytande
av den antika, den italienska och i någon mån ock av den
gammalfranska litteraturen. Det friska gammalfranska,
folkliga inslaget utplånas allt mera — endast hos Régnier
märka vi ännu en rest därav — det italienska håller sig
väl kvar inom societetslivet, men viker inom litteraturen
allt mera tillbaka, och även inslaget från antiken röjer sig
ej så direkt som förut. I stället blir uppgiften att bygga
med det moderna franska språkets eget material, och littera-
turen formar sig allt bestämdare till ett klart uttryck för
det nya centraliserade och absolutistiska franska samhället.
Det var egentligen blott en enda motståndare av främmande
börd, mot vilken denna nya nationella litteratur hade att
kämpa, och det var mot den under 1600-talets förra del
ganska starka strömningen från det likaledes absolutistiska
Spanien.
Malherbes framträdande betecknar således det nationella
genombrottet i Frankrike. Detta nationella genombrott hade,
såsom vi minnas, i England och Spanien inträffat redan på
1580-talet; här kom det ett kvartsekel senare, med Malherbe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
