- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
284

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Inledning - Pietro Aretino

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomdrivit den spanska inkvisitionens införande i Italien,
och nu började motreformationen på allvar. De italienare,
som ivrat för en reform — såsom den radikale
kapucinermunken Ochino — nödgades fly från Italien, Ferrara, som
varit en härd för calvinismen, rensades från kätterier och
t. o. m. själva hertiginnan Renata ställdes inför
inkvisitionens domstol och dömdes till livstids fängelse, ehuru domen
sedermera visserligen upphävdes. Alla började frukta åtal
från “Sant Uffizio“, och även poeterna lämnade före
tryckningen sina dikter åt någon beprövad inkvisitor till
granskning för att få vitsord om deras renlärighet. Reaktionen
steg med varje dag, men först med 1580-talet kan den
spanska kulturen sägas hava blivit så övermäktig, att den
förkvävde den italienska renässansen. Seicento, barocken,
trädde nu i stället, och samma årtionde, 1580-talet, som i
England och Spanien betecknar den nya, livskraftiga
litteraturens genombrott, betecknar i Italien den egentliga
renässansens avslutning.

PIETRO ARETINO



Under Cinquecento möta vi således tvenne strömningar
inom den italienska kulturen: den nya reaktionen och den
i vissa epigoner kvardröjande renässansen. Såsom typ för
dessa senare kunna vi välja Pietro Aretino, hos vilken väl
renässansens realism kan sägas leva kvar, men blott såsom
en förgrovad, idélös naturalism.

Pietro Aretino tillhörde genom sin börd det lägsta folket,
hade heller inga lärda studier, kunde på sin höjd några
latinska fraser, men kvick och mer än vanligt oförsynt och
fördomsfri, hade han alla utsikter att slå sig fram. Född
1492 i Arezzo, kom han tidigt till Rom, som då minst av
allt var någon dygdeskola, fick där plats såsom ett slags
rolighetsminister först hos den rike bankiren Chigi, sedan
hos påvarna Leo och Clemens, och i denna omgivning
utvecklades både hans vakna iakttagelseförmåga och hans
malitiösa kvickhet. Den bekanta Pasquinotorson i Rom fick
nu först, tack vare Aretinos giftiga epigram, sin egentliga
popularitet, och Aretino började såsom den allmänna
opinionens tolk bliva en makt. Men ställningen som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free