Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Spaniens litteratur - Den picareska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högsta tinnar. Romanen skildrar sedan, huru han kommer
till olika herrar. Efter sina äventyr med tiggaren hamnar
han hos en snål präst, där han håller på att svälta ihjäl,
blir slutligen bortkörd av denne och antages så till tjänare
hos en — som han tror — ståtlig adelsman. Detta parti
är kanske bokens bästa, och dess satir av den tidens
utfattiga, men överlägset bördsdryga ädlingar med deras
förvända hedersbegrepp — denna satir är rent överlägsen och
går igen i Don Ranudo av Holberg, som fått uppslaget
till sitt lustspel just från denna episod. Lazarillos herre äger
i verkligheten ingenting annat än vad han går och står i,
hushyran kan han inte betala, och då han kräves på denna,
rymmer han helt enkelt ur staden. Mat har han heller icke,
utan lever av vad Lazarillo kan tigga ihop åt sig och —
honom. Scenen, då han först under låtsat skämt, men
glupande hungrig, narrar sig till några av Lazarillos hoptiggda
matbitar, har också lånats av Holberg. Men stolt är han,
så att det förslår: anledningen, varför han lämnat sin
fädernestad, var, att han ej ville först taga av sig hatten
för en annan rikare adelsman. Och så, fortsätter han, har
jag kommit hit i förhoppning att kunna skaffa mig en god
ställning. Men ännu har det ej lyckats. Prelater och
domherrar finnas här väl många, men de leva så indraget, att
det ej lönar mödan att söka en plats hos dem. Hos en
mindre adelsman kan jag väl få tjänst, men det skulle bli
ett besvärligt liv, lönen skulle nog låta vänta på sig och
skulle troligen blott bestå i fri kost, en avlagd tröja eller
en gammal jacka. Nej, en hög herre måste det vara, och
för en sådan skulle jag passa förträffligt, ty jag kan smickra
och ljuga honom full, hjärtligt skratta åt alla hans infall, tala
väl om dem, han tycker om, och häckla de andra. Men
tyvärr har ödet ännu ej kunnat skaffa mig en dylik herre.
Då denne förträfflige husbonde emellertid nödgats skudda
stadens stoft av sina fötter, kommer Lazarillo först till en
munk och sedan till en avlatskrämare, vars geschäft han
utförligt skildrar, upplever så ännu andra öden, men seglar
till sist in i den lugna hamnen. Han har nämligen blivit
stadens utropare och gjort bekantskap med den
vördnadsvärde pastorn vid Frälsarskyrkan, som gift bort honom med
en av sina pigor. Den gode själasörjaren förser nu huset
med allt vad som behöves, och Lazarillos hustru är ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
