Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen - Kejsartidens vetenskapliga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Romanen i dess olika former representerade under 200-
och 300-talen den egentliga skönlitteraturen, ty efter
Juvenalis och Lukianos funnos för övrigt inga betydande
hedniska författare. Men vid antikens slut, just vid
barbarernas infall i det romerska riket uppstod en kort
efterblomstring både på latinskt och på grekiskt språk. Nonnos från
Egypten skrev då ett stort epos, Dionysiaka i 48 böcker,
skildrande Dionysos’ tåg till Indien, där dock orientalens
fantastik mera än hellenisk uppfattning gör sig gällande,
och ännu senare, troligen på 500-talet, diktade Musaios på
hexameter antikens sista epyllium, den vackra sagan om
Hero och Leandros. I västerlandet gick den antika
civilisationen tidigare under, och dess siste, verklige skald, den
galliske skolmästaren D. Marcus Ausonius, skrev redan i
slutet av 300-talet den enda dikt, Mosella, i vilken han
verkligen visar sig såsom poet och där han skildrar en flodfart
på Rhen och Mosel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
