Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Petronius skall karaktärisera Trimalchios vänner, låter
han dem berätta några hårresande gengångar- och
varulvshistorier, och genom Lukianos’ Philopseudos känna vi andra
— om en skendöd, som genom ett misstag förts till Plutons
rike, fått skåda detta, men som, då misstaget upptäckts,
skickats tillbaka till livet, varefter den rätte hädankallats,
om förvandlingar av samma slag som Lukios’, om märkliga
drömmar, om övernaturliga helbrägdagörelser, uppenbarelser
av andar o. s. v. Utan tvivel upptogo dylika historier en
mycket betydande plats på de populära sagoförtäljarnes
repertoar. En icke obetydlig del av dessa rent hedniska
troll- och underverkshistorier överlevde för övrigt
hedendomens fall och möter oss hos de äldre kyrkofäderna såsom
kristna underverk.
Denna mystik spelar i någon mån in också i den sista
art av roman, som vi hava från antiken — den heroiska
romanen, som kan betraktas såsom den sista ganska
degenererade ätteläggen av de gamla logograferna. De hithörande
arbetena behandla det trojanska krigets historia och
uppträda såsom författade det ena av Dictys Cretensis, det andra
av Dares Phrygius. Dictys’ Ephemeris belli troiani börjar
med en historia, som erinrar om de religiösa falsarierna.
Författaren hade själv varit ögonvittne till det trojanska
kriget, och efter sin hemkomst till Kreta hade han skrivit
dess historia. Denna hade han med puniska bokstäver, men
på grekisk dialekt, upptecknat på lindbast. På Neros tid
hade arbetet återfunnits och sedermera hade det i
sammandrag översatts till latin av en Septimius Severus. Att ett
grekiskt original verkligen förelegat, är nu säkert, sedan
man 1907 i en papyrus återfunnit ett fragment av detta.
Ganska säkert existerade också ett grekiskt original för det
andra falsariet, Dares Phrygius’ Historia de excidio Troiæ.
Båda äro estetiskt ytterst värdelösa, rationalistiska försök att
förvandla Homeros’ dikt till historia, och särskilt talanglös
är Dares Phrygius’ torra krönika, ehuru något möjligen bör
skrivas på den sammandragna översättningens debet. Men
icke dess mindre fick Dares under medeltiden en oerhörd
popularitet, väl huvudsakligen därför att han skildrade kriget
från trojansk synpunkt — en partiskhet, som tilltalade
medeltidens folk, vilka såsom vi minnas ansågo sig härstamma
från landsflyktiga trojaner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
