Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kejsartiden
- Den icke kristna litteraturen
- Retoriken och dramat
- Epos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inledes dramat av Thyestes’ gengångare, som siar om de
kommande olycksödena, och i Thyestes börjar dramat med
en dialog mellan tvänne dylika väsen: Furia och Tantalus’
skugga. Denna gengångarvärld tilltalade emellertid mäktigt
renässansen och vänder tillbaka i de flesta Senecaimitationer.
I vårt första svenska Senecadrama, Hiärnes Rosimunda, är
det nästan en trängsel av dylika gengångare, som skulle
verka mera imponerande, om de voro något färre.
EPOS
Senecas drama är således ända igenom retoriskt. Men
detta är också kejsartidens epos, som under Neros och hans
närmaste efterföljares tid hade en kort blomstring. Även
Nero själv försökte sig såsom episk skald, och jämte honom
framträdde också några andra, främst bland dem Senecas
brorson, M. Annæus Lucanus, en bland Neros
umgängesvänner. Ämnet för hans dikt, Pharsalia, var Julius Cæsars
historia från övergången av Rubicon till republikens fall.
Ämnet var således, ur poetisk synpunkt, ej vidare väl valt,
kunde blott behandlas såsom en krönika, ej, liksom
Eneassagan, såsom en hjältedikt, men det gav anledning till
kraftiga retoriska deklamationer, och det var väl detta, som
bestämde författaren. I valet av ämne torde ock hava
legat en medveten realism. Lucanus ville antagligen i
anslutning till kejsartidens smak skapa en verklighetsdikt i
en viss motsats till Vergilius’. I följd härav utmönstrade
han ock allt övernaturligt och underbart. De tre böcker,
som först kommo ut, hade även stor framgång, men denna
blev författarens egen olycka, ty Neros konstnärsfåfänga
kände sig sårad av bifallet, och han förbjöd Lucanus att
fortsätta. Detta åter förvandlade Lucanus till en ursinnig
republikan, som visserligen ej publicerade de återstående
böckerna av Pharsalia, men som dock fortfor att skriva på
sin dikt — nu med ett flammande republikanskt patos, och
till dikten fogade han ock handling. Men inblandad i den
Pisonska sammansvärjningen mot tyrannen, blev han dömd
till döden, röjde därvid en ganska ömklig feghet och
slutade sina dagar vid blott 26 års ålder, utan att hava
fullbordat sitt epos. Efter Neros fall kom detta emellertid ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0284.html
