Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den augusteiska tiden - Livius och Vergilius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina egna minnen. Men Livius grep sig an med en vida
mera omfattande uppgift: att skildra hela det romerska
världsväldets uppkomst och utveckling. Men denna
uppgift, som måhända kunnat lösas av en Thukydides, var i
varje fall vida över Livius’ krafter. Ty Roms historiska
tid började i själva verket först, sedan romarne råkat i
beröring med Sicilien och i följd därav de sicilianska
historieskrivarne kommit att rikta sin uppmärksamhet på den nya
erövrarstaten d. v. s. på 300-talet. Före denna tid finnes
ingen säker romersk historia, endast en mer eller mindre
osäker tradition.
Några egna historieskrivare hade Rom icke före
200-talet; den, som av romarne själva sattes såsom den äldste
eller Fabius Pictor, levde under senare delen av samma
århundrade, och före denna tid fanns det blott “annales“
eller torra uppgifter om prodigier, offer, fester, och dessa
hade föga betydelse såsom historiskt material. Mera givande
voro väl de annaler, som förtecknade ämbetsmannaföljden,
triumfer m. m. Men även dessa voro tydligen ytterst
knapphändiga, och det är fråga, om ej de äldre förstörts vid
den galliska erövringen av Rom. Före 300-talet hade Rom
således antagligen blott sägner, väl huvudsakligen mer eller
mindre poetiskt utsmyckade släkttraditioner inom de
patriciska ätterna, och som det synes hade redan Ennius för
sin historiska dikt flitigt anlitat denna källa, som ock
begagnats av de äldsta annalisterna Fabius Pictor, Cassius
Hemina m. fl., vilkas arbeten nu äro förlorade.
Det var detta material, Livius hade för den äldre tiden;
de verkligt historiska källorna — Commentant magistratuum,
Annales pontificium o. d. — tyckes han föga hava anlitat.
Ett dylikt material var ju alldeles för torrt och för
svårbearbetat för en poet, som Livius egentligen var. Dess
mer tillgodogjorde han sig traditionen, både den han fann
hos Fabius Pictor, Cassius Hemina och andra föregångare,
samt den, som ännu levde kvar hos de gamla familjerna
och hos folket. Men det, som där helt visst blott varit
en obetydlig anekdot, svällde under hans bearbetning ut
till en livfylld skildring, nästan till en historisk roman, och
för senare tiders skalder har därför Livius’ romerska historia
utgjort en aldrig sinande gruva, ur vilken de brutit stoffet
till sina stolta romardramer. Det är också hans uppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
