- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
173

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den grekiska litteraturen - Den hellenistiska vetenskapen - Den hellenistiska skönlitteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var rent “preussisk“: huru Rom genom sin inneboende kraft
var bestämt att bliva den nya världsmonarki, vilken skulle
uppsluka alla andra stater. Såsom stilist står Polybios ej
högt, och han saknar även Thukydides’ vetenskapliga syn på
historien, men hans arbete, som är skrivet med kraft och
med grekens kritiska skärpa, är likväl av grundläggande
betydelse för vår kännedom om Roms äldre historia.

Det är för övrigt det enda historiska arbete från denna
tid, som bevarats till våra dagar. Men därjämte skrevos
då även några andra, som äro oss kända genom yngre
utdrag och bearbetningar, nämligen Berosos’ babyloniska och
Manethos egyptiska historia, och före vår tids upptäckter av
kilskriftslitteraturen och hieroglyferna voro dessa arbeten de
enda, ur vilka — frånsett Herodotos’ sagokrönika —
hävdaforskningen hämtade sitt vetande om orientens historia.

DEN HELLENISTISKA SKÖNLITTERATUREN



Skönlitteraturen under denna tid verkar närmast såsom en
biprodukt av de grammatiska och bibliografiska studierna i
Alexandria. Dikten är en poesi av och för professorer och
företer en egendomlig likhet med 1700-talets även däri, att
den hellenistiska diktning, som mest tilltalar oss, bär ett drag
av rokoko. Kunde man däremot fråga hellenismen och
1700-talet, vilka diktarter, som de själva satte högst och kände
sig mest tilltalade av, skulle de otvivelaktigen svara:
lärodikten. Och en antydan härom, vad antiken angår, hava
vi däri, att majoriteten av de bevarade diktalsterna är
didaktiska poem. Hit hör främst Aratos’ astronomiska lärodikt
Phainomena, en populär astronomi på vers, som antagligen
skrevs i rent praktiskt intresse att tjäna sjömännen till
ledning vid segling. Lika torra äro Nikandros’ versifierade
läroböcker i medicin: och endast hans nu förlorade Georgika,
som tjänat Vergilius till förebild, hade väl av den romerska
dikten att döma några mera poetiska partier.

Utom det vetenskapliga intresset röja dessa lärodikter ett
annat drag hos tiden: dess böjelse att återupptaga forntidens
poetiska former, en arkeologisk tendens, ej sällsynt hos dylika
tidsåldrar, som sakna egen skaparkraft. Lärodikten var ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free