Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Euripides - Aristoteles’ lära om tragedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personlighet fick icke en gång ändra patos. För denna
regel böjer sig även Euripides. Men då han avled 406,
efterlämnade han tvenne dramer, som höra till hans mest
betydande: Bakkhantinnorna och Iphigeneia i Aulis, och i
det sistnämnda har han verkligen skapat en dramatisk
karaktär, som växer och blir något nytt. Den Iphigeneia,
som först träder oss till mötes, kan närmast karaktäriseras
såsom den älskvärda “ingenuen“. Då hon får höra, att hon
måste offras för att tillförsäkra grekerna seger, ryggar hon
tillbaka och ber om sitt liv. Den fina naivitet, som vid
hennes första uppträdande låg utbredd över hennes väsen,
bevarar hon väl; men livets allvar börjar nu framträda för
henne, och då Agamemnon avlägsnar sig, utan att kunna
bifalla hennes bön, mognar hon i hast till kvinna. Akhilleus
vill rädda henne, men hon tillbakavisar detta anbud och
vill dö för sitt fosterland. Hela Hellas — säger hon till
modern — har nu sina blickar fästade på mig.
Ack, i sanning livet bör dock icke skattas allt för högt.
Ej för dig allena, men för hela Hellas blev jag född.
Se, hur många tusen kämpar, alla sköldbeväpnade,
Många tusen raska sjömän genom härnad vilja hämnas
Skymfen fosterlandet lidit och för Hellas villigt dö!
Skulle då mitt liv, ett ensamt, söka hindra detta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
