Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Tragediens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satyrkörer höra således äldst hemma inom Adrastoskulten, ej inom
Dionysoskulten, där de officierande äldst voro klädda som
hästmänniskor eller silener. Men nu hava vi en uppgift,
att tyrannen Kleisthenes i Sikyon av politiska skäl
avskaffat Adrastoskulten och att han i det syftet överfört
satyrkören från Adrastos till Dionysos. Därmed hade
således bockkören kommit in i Dionysoskulten eller — om
man så vill — satyrerna hade förenats med silenerna, ty
de förra gjordes till söner åt den gamle Silenos. Men
tragedien kan icke hava utvecklats blott ur dessa dionysiska
satyrkörer. Ty i en tragedi ingår ju icke blott kör, utan
ock en dialog, utförd av skådespelare.
En undersökning av de båda element, som ingå i en
grekisk tragedi, körsången och dialogen, visar emellertid,
att dessa element ursprungligen varit fristående och av
varandra oberoende. Skådespelaren talar; kören sjunger.
Den förre använder blott det ioniska versmåttet iamb eller
troké; den senare rör sig med den doriska körlyrikens rika
och invecklade metra. Ehuru färgade av den attiska
dialekten, äro körsångerna avfattade på det för körlyriken
vanliga doriska konstspråket, under det att dialogen är på
en stiliserad attisk dialekt med inströdda ionismer. Kören
var ursprungligen en bockkör, under det att skådespelaren
— såsom vasmålningar visa — äldst bar gudens
praktdräkt. Allt detta tyder på, att körsången är av
dorisk-peloponnesiskt ursprung, dialogen av attiskt, och att dessa
båda element vid något tillfälle förenats med varandra.
Hur den attiska Dionysoskulten äldst firats, upplyses
väl ej av någon antik författare, men framgår av en
vasmålning. Silener d. v. s. hästmänniskor draga en vagn,
som har formen av ett skepp, och på denna vagn tronar
en person, som föreställer guden. Framför honom leda
tvänne män en tjur, och på sidan om honom stå tvänne
andra blåsande flöjt; efter följa en gosse och fyra kvinnor.
Detta festtåg stannade på den runda dansplatsen eller
orkhestran. Då nu ionernas religiösa fester vanligen firades
med rhapsodiska föredrag, är det sannolikt, att den i gudens
festdräkt klädde mannen på hexameter eller iamb skildrat
Dionysos’ lidanden på jorden.
Sammanställa vi nu dessa fakta med den nyss anförda
notisen hos Horatius, kunna vi i denna inlägga en mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
