Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den ioniska tiden - Homeros - Hesiodos - Elegi och lyrik - Iamb och elegi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det resultat, till vilket han under sitt grubbel kommit
framlade han i Theogonia, och detta resultat är ganska märkligt.
I motsats till Jahve, som från begynnelsen varit och icke
har någon förhistoria, är Hesiodos’ översinnliga värld stadd
i en ständig utveckling, från Kaos fram till de olympiska
gudarna. Dessa födas väl till världen, men de dö icke och
äro således däri eviga. Det problem, som här sysselsatte
honom — frågan om tillvarons uppkomst — är karaktäristiskt
för greken. Israeliten hade aldrig intresserat sig för denna
fråga, utan nöjt sig med den naiva förklaringen i en gammal
fornsaga. För greken blev däremot den fysiska
världsförklaringen huvudspörsmålet, först hos Hesiodos och sedan i
den ioniska filosofien.
Viktigare är en annan punkt. Den boiotiska bonden
hade dock ej kunnat undgå att stöta sig på den homeriska
gudavärldens brist på moral, och Hesiodos är den första
greken, som söker åstadkomma ett samband mellan religion
och moral — endast kort efter det att Amos gjort samma
försök. Men för Amos var utgångspunkten en sedlig
indignation över det allmänna förfallet. Anledningen till Hesiodos’
grubbel var däremot en personlig tilldragelse i hans liv.
Hans broder Perses hade bedragit honom, fala domare hade
ej velat giva honom rätt, och då leddes han över till tanken
på ett högre forum, där han dock skulle vinna sin sak.
Hesiodos’ gudar äro nämligen — såsom han utvecklar i
Erga — även etiska makter, rättvisa gudar, som belöna
de soda och straffa de onda, och rätten är den kostbaraste
gåva, som Zeus skänkt människorna.
Hesiodos’ diktning ger oss således en kontinental
motsvarighet till den ioniska epiken. På samma sätt uppstod
elegien bland de ioniska emigranterna och spred sig från
dem ock till det gamla hemlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
