Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
och blifver i en högre grad: vildhet eller
galenskap. Muskelsferen och tyngdlagarna
bestämma rörelsernas gränsor. En
förnufts-varelse bör icke sträcka sin vilja öfver sin
verkliga förmåga, då sjelfva djuren genom
blotta instinkten hejda sina företag efter
deras kropps lagar. Vi hafva således engång
för alla bestämt, att hvarje rörelse måste
bero af menniskoorganismen; och hvad som
går utom denna, är ett narrspel, lika
onyttigt som vådligt.
Då nu’ ingen menniskokropp finnes,
som icke behöfver rörelse, och hvarje
kroppsdel, i mon af dess omfång, natur och
betydenhet i organismen, fordrar sin lott i
detta förvaringsmedel för helsan, så blir den
obetydligaste öfning lika vigtig som den mäst
konstiga; ja, den blir det desto mera, som
den senare utgår af den förra. Yngre och
äldre kunna gå; yngre och äldre behofva
likväl gå, såvida de icke skola vantrifvas; och
hvad är gång annat än en jernn afvägning
och ändring af bålets tyngd på nedre
extre-initeterna? Denna afvägning eller
balansering blir då nödvändig att underhålla. Huru
kan detta ske, med fullkomlig fördel för
kroppen, om icke medelst en förenklad
öfning, som bibringar jemvigt i förenämde
kroppsdelar? Sålunda se vi huru man, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
