Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Agda till Gundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND BRÄNNINGAR.
190
utbrunnen, men genom de små fönsterrutorna
föll ett svagt morgonskimmer.
Vi voro afskilda från hela den öfriga verl-
den, tyckte jag — några få människor på en
liten klippa i hafvet, men kärlek och sorg hade
hittat vägen äfven hit, och sorgen tagit största
platsen för sig.
Det var dystra tankar, sådana som icke ofta
taga fatt i mig, hvilket du väl vet. Jag ville
skaka dem af mig och låta morgonluften blåsa
jämvigt i sinnet, öppnade sakta dörren och trädde
ut på klippan. Lika härlig solnedgången varit
några timmar förut, lika skön var morgonrodna-
den nu. Öfver vattnet låg ännu mörker, men
åt landsidan brann luften öfver de mörka sten-
massorna. Snart blänkte det till med ett skarpt
ljus, och solen steg upp på klippornas tinnar.
Ejdrar, tärnor och fiskmåsar väcktes, skakade
vingarne och flögo snart under högljudt skrikande
omkring det lilla Svartskär. Det var ingen fa-
ger fågelsång i lummiga löfträd, bredvid vajande
sädesfält, eller trastens slag i furuskog; men det
var ett kraftigt lif, som vaknade här i ensamhe-
ten, långt bort från människovimlet, midt bland
bränningarna, mellan den höga himmelen och det
djupa hafvet.
Det var hvad jag tänkte, och det samma
sade Yngve Falk som helt oförmodadt stod vid
min sida. Jag såg på hans ansigtsuttryck, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
