Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Agda till Gundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND BRÄNNINGAR. 189
skepnad och hörde raska steg. Det måste såle-
des vara Falk. Han kunde se oss där inne, ty
Jakobina hade tändt eld på spiseln, och hela rum-
met upplystes däraf. Jag tyckte mig känna, huru
lians blickar hvilade på oss.
Men hvarför kom han ej in? Var det min
närvaro som hindrade honom. Månne han hade
något enskildt att säga Jakobina? Det är visst
sant, att jag icke borde hafva något att invända
däremot, men tankarne flögo hit och dit. Det
var en besynnerlig stämning.
Jakobina fortfor med sin tystnad. Hvem
kunde undra därpå. Slutligen upphörde stegen
utanför. Jag kände mig friare och talade med
Jakobina samt lyckades äfven till slut vinna hen-
nes förtroende. Hon hade många anledningar
till sorg. Fadern skulle kanske dö. Deras båt
hade slagits sönder i bränningarna. Goda Hop-
pet hade förgåtts, och detta var dock det svå-
raste. Stackars Jakobina! Hon skulle i höst
hafva gift sig med styrman Corneliusson.
Den bekännelsen gjorde mig godt, tyckte
jag, men så kom jag att tänka på, det Jakobinas
fästman ju vore död, och då kände jag åter oro.
Det var naturligtvis endast af medkänsla för den
arma flickan. Jag teg och föll i djupa tankar.
Tant sof. Jakobina satt åter tyst. Intet
annat ljud hördes än den sjukes tunga andedrägt
och hafvets enformiga sång. Elden i spiseln vai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
