Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 8 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När friden en gång flytt, hwem kan den återbringa? Det måſte, –måſte ſke på udden af en klinga.         Du ſåg mit Tidehwarf och tilſtod at med fog         Den tapre Swenſke nyſs i blodig härnad drog.                                 ***                ***         En Coloſſaliſk krop det Ryſka wäldet höjde, Som Romar’ns långa wäxt men ej deſs muſklor röjde — — Europa fåfängt du ſå många kronor bar, Din hela längd ändå et hufwud mindre war. Han — ſtörre än den ſlägt, ſom Joſurs borg at kroſſa Förente Pelius med branterne af Oſſa — I frusna töknar höljd på Nordens isfjäll låg, Och badade ſin fot i Södrens ljumma wåg. Hwarthälſt ſig Jordens klot på ſtarka axlar wände, Det en betydlig tyngd af denna bördan kände. Hur mången Tidens Son har ſkrämd och hiſsnande Trot ryktet om deſs magt et billigt witsord ge! Och tyktes redan djärft at ſina krafter fråga, Om förolämpad ſjelf, man borde hämden wåga?         Den wiſe likwäl ſet (han ſer då hopen tror) At denna hjeltekrop war mindre ſtark än ſtor;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>