Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 7 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då ſköfling – Tigren lik – har ruſat i dit ſpår, Tar Skadeſtåndet ſe’n et långſamt ſteg hwart år. — — Så några yxors wåld en enda dag föröder Den ſkog et tidehwarf kanſke ej återföder. —         Men – Sångmö! ſjelf du wet och ſjelf beſungit har, At krig för Staters wäl et wilkor ofta war, Och at ej länge den af lugnet ſig kan fägna, Som ej i nödfal djerfs ſin rät med wapn hägna. — Du ömma Mänſklighet! i känſlofulla bröſt Hur ofta har då för man tyſtat ned din röſt? Du ſkrämd och häpen ſwälgt den tår, ſom börjat rinna! En långſamt ſtockad ſuck man i din barm lär finna: Men faſt man hör dig nu i tidens öra gny, Faſt folken ſöka dig och Printſar dig ej ſky, Faſt än ſå ofta du med Skaldens nit förmanat, Och Philoſophens ſkrift, ſom dina wänner danat: Säg likwäl om du tror — Säg om du wet och mins En mera lindrig hjelp, ſom för din rädning fins? När andras öpna wåld, när andras dolda ränker De buden öfwerträdt, ſom man ej onäpſd kränker: Hwem är wäl domare i ſådan oförrät? Den frihet har och mod och ſtål, han wet det lät.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>