Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lugna dig, min älskling — lugna dig,
du misstar dig. Min syster är en sval natur.
Det är så hennes sätt, utan att hon menar
något ondt. För öfrigt kommer alt an på, huru
du förstår att taga dem i dag — behärska dig!
Om — jag säger om där finnes något, som icke
är helt oss emellan, så gäller det mig, icke dig.
Min far och troligen äfven Hanna äro missnöjda
med att vi gift oss så hastigt — men du vet,
älskade, du vet hvad som tvang oss därtill.
— Ack ja, men du Erik — du lämnar mig
ju aldrig!
Med ett högtidligt, nästan strängt uttryck
i sitt anlete sade Erik:
— Aldrig, Helena, jag svär dig det.
Hans* allvar kufvade hennes oro och hon
kände sig lugnare, men långt ifrån säker. Hon
skyndade att göra tolett, en enkel tolett, så enkel
hon det kunde.
Nu ringde klockan till middagen. Erik och
Helena stego ned till matsalen, den senare med
högt klappande hjärta. Vid måltiden uppstod
en allvarsam olägenhet till följd af språket. Ingen
utom de nygifta talade ryska; fröken Hanna talade
flytande franska, men gamle baronen rörde sig
endast med svårighet på detta tungomål. Man
måste tillgripa tyskan. Det säges om kejsar Carl V
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
