Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter „slottet“. Hon såg där borta ett hvitmenkdt
hus med brutet svart tak och låga gaflar; öfver
detta tak försökte hon att få sikte på majoratets
torn och spiror, ty ett hundraårigt herresäte kunde
dock icke . . .
I detsamma stannade vagnen framför den
låga hvitmenade byggnaden, och Helena erfor ett
intryck af armod och småaktighet, så starkt att
det hörde till dem, som för alltid gräfva sig in
i ens minne — intryck, efter hvilka man i hela
sitt lif bedömer och dömer. På trappan stodo
gamle baronen och fröken Hanna och togo emot
de unga utan någon öfversvallande glädje, men
vänligt, tyst, med en handtryckning och ett
famntag som tyktes säga: Helena, vi taga emot dig
utan förbehåll i den uppriktiga afsikten att hålla
af dig, att trifvas med dig — lyckas det ej, så
skyll dig själf. En viss tillsats af ridderlighet och
en synbar beundran öfver svärdotterns ovanliga
fägring värmde hos den gamle i någon mån upp
det kyliga i hälsningen. Men hos fröken Hanna
blefvo minnena af den kvalfulla natten i villa
Aldoni alt för öfvermäktiga, för att hon skulle
ha kunnat betvinga sin motvilja.
Den enda som på ett stormande sätt tog
emot sin unge herre, var Rob Roy, hans gamla
jaktkamrat; men då han icke numera med muntra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
