Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORE
"TE ON ER
311
jag en leksak. Det visste jag, men jag laddade
»kanonen» likafullt. Jag visste knappast i de
dagarna vad rädsla ville säga, mitt övermod gränsade
till vansinne. Simmons var en fyrtio års man och
han nästan grät, när han såg vad jag gjorde. Han
hade känt min far och höll nästan av mig som en
son. Men Collies oförskämdhet att även i de mest
kritiska situationer vägra att dela med sig sitt krut,
för att sedan stjäla mitt i onödan, hade retat mig så
att jag nu satte mitt liv på spel för att hämnas, och
det på ett mycket barnsligt sätt.
Simmons deltog inte i mina förberedelser.
Jag tog hela Collies återstående krutförråd,
lämnande blott lika mycket som han lämnat kvar av
mitt, och hällde det i den gamla rostiga järnpipan.
Sedan stampade jag ihop det hårt med en trästav,
pressade in en massa trasor till förladdning och
lade i kulan. Jag bar ut »kanonen» på backen och
naglade fast den på en ofantlig trästubbe med
rälsspik, varpå jag förfärdigade en lunta av trassel
och fotogen, på det sättet att jag dränkte trasseln
i fotogen och virade den om ett metspö. Jag bröt
av metspöet så att det var ungefär tre yards långt
och ordnade så att jag kunde lägga ifrån mig
luntan med dess ännu ej brinnande ända i fänghålet,
ty jag trodde att pipan skulle springa och ville ej
ha järnskrotet i ögonen,
Jag föreslog att vi inte skulle tända kanonen
innan Collie kom hem, men eftersom vi inte kunde
veta hur länge det kunde dröja, riktade jag in den
så gott jag kunde mot en sandbank etthundra yards
bort — jag inbillade mig att kulan skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
