Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Villes hädanfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
— Han drack så han sprack, sade de.
Tre dagar därefter begravde vi Ville. Då var
allt ölet urdrucket och de flesta av rallarna och
timmerflottarna hade kopparslagare. Björnström
påstod att han skulle ordna gravölet, och han var
den ende som ej var nykter på begravningen. Han
skulle efter jordfästningen hålla ett litet tal. Vi
bävade över vad som skulle kunna inträffa, men han
skötte sig fint, och sade ungefär följande, under
det den gamle rödbrusige kaplanen snöt sig tre
gånger i förskräckelsen, ångestfullt sneglande på
Björnström:
— Timmerflottaren Vilhelm Asp — har gått hem
till sina fäder, djupt sörjd och saknad av — av —
släkt — — kamrater — och förmän. Vile Ville i
fred under det som klockorna spela och solen skiner
— — farväl, Ville.
Nå, det blev inte så farligt som vi trodde. Mein
föreställ däj min häpnad när den glade Björnström
plötsligt tar upp flöjten ur fickan, sätter ihop den
elegant och yrkesmässigt, för den till munnen och
låter oss höra en högtidlig psalm. Vi fruktade
spektakel, men Björnström blåste så felfritt och med en
sådan skälvande timbre, att till och med prästens
ansikte blev en smula ljust. Han kände sina
skogsmän, och förargades icke. Men han hann knappt
gå ifrån graven, så att han inte hörde det förrän
Smålands-Nisse utbrast:
— Jäkla Björnström — du skulle egentligen blitt
klockare, du! :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
