Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - I höanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HÖANDEN.
Bland mina starkaste och tidigaste upplevelser
från Finnmarkerna räknar jag höbärgningstiderna,
eller »höjanstin». Djupt inbäddade i milsvida
gungande hav av skogar, lågo de hundratals
hackslogarna, röjningarna, där betesmarkerna
inhägnats och varje vår av kvinnfolken avröjdes från kvistar
och skräp. I mitten av slogen, på det torraste stället
timrades ladan upp av otäljd furu med tak av bark,
näver och kluvet virke ovanpå. Så stort stycke av
utslogen som åtgick för att fylla en lada kallades ett
ladgolv. De mest välbärgade finnbönderna hade
slogar på ända till tio sådana ladgolv — tio lador
med ett mellanrum av ett par kilometer. Tolv små
hässjor fyllde en lada, en lada ansågs hysa
bärgning åt en ko — och storbonden hade således tio
kor.
Slättbon och den som aldrig sett en dylik
höskörd bland stenar, tuvor, träd, rishögar och sanka
myrkällor kan aldrig få en föreställning om hur
mödosamt varje kofoder hopskaffades i dessa karga
slogar. Räfserskan visste det — hon som skulle
med sin träräfsa draga ihop och uppsamla ur
snåren, stenarna och hundbärsriset allt det magra, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
