- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
129

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - En döendes dagbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

så nära det som Gita ville lära mig icke var någon
verklighet. Å, vad jag då föreställde mig den gamla
jorden skön och livet leende och ungdomen
lockande! Herre Gud, vad jag fann att jag älskade
jorden! Det var tre ting som blivit mina plågoandar och
som skulle hålla vakt hos mig till det sista: Gita, som
ville lära mig det jag icke ville veta av, solljuset och
humlesurret utanför fönstret och doften från nyslaget
hö, som sjöng en sång om jorden, och spegeln
som visade mig hur rädd jag var.

20 augusti.

En stor förvandling har inträtt med mig, icke med
ens utan dag för dag. Jag frågade läkaren om
han icke trodde att det kunde dröja längre än han
trott innan döden anmälde sig, men han svarade
att jag hade högst två veckor att leva. Det
återstår mig alltså fyra dagar, om jag ej räknat fel,
mitt hjärta är mycket svagt och andningen
oregelbunden. Jag är dock alltid vid full sans och sover
mera lugnt än förr. Jag har nämligen funnit ut
hur man skall vänta på döden utan fruktan. Jag har
funnit att det att lära sig leva är detsamma som
att lära sig dö, ty ända in i det sista är det dock
livets problem man har att lösa, icke dödens. Döden
har inga problem. Nu skall jag berätta, men endast
kort, ty mina krafter tillåta mig ej att skriva länge.

Min hustru har kommit hit och haft vår lilla flicka
med sig. Jag trodde att detta skulle bli mycket
pinsamt för mig, men det blev helt annorlunda.
Jag hade trott att endast om man avsade sig livet
kunde man bära dödens lugn, men nu har jag på
nytt kastat mig in i livet. Jag har försonat mig med

Dan Andersson. IV. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free