Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - En döendes dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
10 augusti.
Jag har befallt syster att alla fem fönsterhalvorna
skola öppnas och jag bryr mig icke om vad man talar
om drag och förkylning. Också har jag fått in en
handspegel oaktat mina vårdares protester. Mitt
ansikte är mycket vanställt, urskrapat och gult —
men jag hotade med att kravla mig upp och ställa
mig vid fönstret om jag icke fick spegeln. Jag
kände mig mycket förskräckt och besviken när jag
såg min bild, ända in i döden intresserar det en
människa hur hon ser ut. Nu har jag ingen önskan
mer att ha någon vän hos mig i det sista, ty det
fanns skräck målad i mitt ansikte, och när jag
försökt att intala mig själv mod och lugn och till och
med smålett åt min egen oro, när jag läst
Bhagavad-Gitas ord, att det aldrig funnits en tid då jag icke
varit och aldrig skall komma en tid när jag icke är,
och när jag blivit gripen till tårar av de härliga
orden:
Du har icke varit, ej heller håller du på att bliva,
ej heller skall du framdeles varda,
ty du är utan verklig födelse och skall aldrig möta
den verkliga döden,
uråldrig, bestämd och evig faller du icke då,
när den förgängliga kroppen går till förgängelsen,
då, när jag läst detta, då grep jag, svage stackare,
återigen spegeln för att se den sanning jag läst
avspeglas i mina ögon. Då, mina vänner, då såg jag
fasan krypa över mitt ansikte, rädslan skälvde i
pupillerna och jag hackade tänder av ångest att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
